Allmänt

Från att älska, till att hata, till att älska igen.

DSC_1196

Det här med träningen är verkligen en resa för mig, en emotionell resa om jag ska vara ärlig. Jag har medvetet valt att inte skriva så mycket om min träning i bloggen då jag vet hur fel det kan slå, även om det är synd att det ska behöva vara så. Men jag skriver nu om träningen ur ett lite annorlunda syfte, ett syfte med att peppa er till att våga testa saker ni tvärt ogillar. För ni kommer väl ihåg hur jag har varit? Ni som lyssnat på podden i flera år vet ju hur jag och Mathilda har suttit och ba ”jag HATAR att träna, det är INTE kul!”. Och jag har verkligen känt så, jag har tyckt att det har varit såååå tråkigt och meningslöst. Vilket känns så sjukt idag när jag tränat regelbundet i snart fem månader. Har JAG hatat att röra på mig? Har JAG tyckte att det är tråkigt att träna? Det känns så himla konstigt för jag känner att jag får ut så mycket av träningen idag.

Det var nog helt enkelt bara fel tid och plats. När jag gick på gymnasiet och jobbade med min blogg samtidigt som jag försökte få bra betyg och allt annat så blev träningen endast en belastning, något som nästan gav mig ångest. Ännu ett måste på listan som bara fylldes på varje dag man gick till skolan. Men det är väl inte konstigt egentligen, att man får dippar i livet där saker som länge varit självklara inte är det längre. För jag har tränat på ett eller annat sett sen jag var 5 år gammal. Alltså seriöst varje vecka sen jag var fem till 16, och sen var det på paus (väldigt sporadiskt) 16-20.

Jag säger inte att ni ska tvinga er till gymmet, jag säger att det kan vara värt att testa något man kanske tror sig ogilla. Även om man kanske ”vet” eller aldrig ens testat. Vad är det värsta som kan hända? Att du ångrar att du testade, sen går livet vidare. Jag förknippade träningen med belastning, ett moment som skulle ge mig stress. Det visade sig vara helt tvärt om. Jag känner mig ren i hjärnan, piggare, gladare. Alltså tvärtom emot vad jag trodde.

En liten tisdagstanke sådär. Kram på er <3

4 svar till “Från att älska, till att hata, till att älska igen.

  1. Ida skriver:

    För mig var det samma sak. Mellan 5 år och 19 har jag tränat. Både fotboll och innebandy på hög nivå. Det blev för mycket och en belastning. I ett år tränade jag knappt, var så trött på det och trodde aldrig jag skulle hitta tillbaka. Nu sedan Oktober förra året har jag tränat minst 3 ggr/veckan på gymmet för jag tycker det är SÅ roligt. Plus är att man gått ner cirka 10 kg (japp, det behövdes.) Haha aja. Ville bara säga att jag hååller med!

  2. Linnea skriver:

    Jag kan inte annat än hålla med. Har haft min livs värsta höst med min pappa som gick bort i cancer i september och har haft noll energi till att varken gå ut på promenad eller äta ordentligt. Sorgen o depressionen påverkade såklart min kropp, jag orkade ingenting.

    Vändningen kom i jul då jag åt rätt mycket julmat (hehe) och det ledde till att jag en dag gick ut o sprang. Och gissa vad? Jag älskade det! Så jag fortsatte o åt mycket för jag upptäckte att; äter jag mycket så orkar jag träna mycket mer. Nu några veckor senare tränar jag regelbundet o äter normalt, räknar inga kalorier som jag gjorde hela hösten, och har fått tillbaka min energi som jag inte haft sen i somras. En helt underbar känsla. Träningen har räddat mitt liv! 😃

  3. Malin skriver:

    Har du några tips på hur man får motivation till träning? Har nyligen köpt ett gymkort men tycker det är så svårt att dra mig själv till gymmet då jag inte har någon som helst motivation. Vad tänker du när det känns jobbigt att gå till gymmet men du ”måste” ändå?

  4. Amelia skriver:

    Var kommer dina supersnygga träningsbyxor från? <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

<<<<<<< HEAD ======= >>>>>>> 7b8e8c7dcb6c569b000584cc581f6e5d33ae9fdd