Allmänt

Mitt hjärta har gått i tusen bitar.

IMG_0051 IMG_0044 IMG_0047Bilder från dagens arbetsplats, Scandic Anglais.

Idag har varit en bra men tung dag. Oavsett hur insatt man tycker att man är i något, eller även man tycker att man har koll på saker så är det verkligen hemskt att se saker svart på vitt. Jag och Mathilda har länge pratat om att vi skulle vilja göra poddavsnitt om våldtäkt, sexuella övergrepp och trakasserier. Något vi båda brinner för är kvinnors rätt i samhället, kvinnors rätt att tjäna vad dom förtjänar, kvinnors rätt att klä sig som dom vill, kvinnors rätt att inte bli våldtagna.. Det känns viktigt för oss att göra någonting för oss kvinnor med den målgruppen som vi ändå har. Göra något av betydelse, och förhoppningsvis kan vi göra det genom dessa framtida poddavsnitt. Idag hade vi vårt första möte där vi satt och planerade vad vi skulle vilja ta upp, vilka böcker vi behöver läsa, vilka personer (så som advokater, forskare osv) vi ska kontakta.

Vi har pratat lite om att vi skulle vilja ha med någon/några gäster i podden som blivit utsatta för våldtäkt, trakasserier eller övergrepp. Men det har känts lite jobbigt, hur ber man någon att öppna upp sig om vad för dom förmodligen är det värsta som hänt dom? Hur går man ut i sociala medier och ber folk berätta om sånt? Till slut postade vi i alla fall en bild på samtliga sociala medier där vi bad er kontakta oss om ni kände att ni orkade berätta. Jag trodde kanske att vi skulle få.. 20 mejl kanske? Vi har fått hundratals. HUNDRATALS av dom som följer mig har blivit utsatta för något sånt här. Bara av att läsa ämnesraden på dessa mejl har fått mina ögon att vattnas så många gånger, av de få mejlen jag öppnat än så länge vrider sig min mage och min läpp börjar darra. Hur kan detta ske? Hur kan det 2017 i Sverige som anses vara världens bästa land ske så ofta som det tydligen gör? Mitt hjärta har gått i tusen bitar och jag känner mig så maktlös, vad ska jag göra för att motverka detta? Vad ska jag göra för att få stopp på detta fruktansvärda?

Fina ni. Tusen tack till alla er som mejlar och gör det möjligt för oss att förhoppningsvis kunna göra riktigt bra avsnitt där vi tar upp dessa viktiga frågor. Vi måste prata om det, vi måste få ännu fler att förstå hur stort problemet är i vårt samhälle. Mina fina medsystrar <3

23 svar till “Mitt hjärta har gått i tusen bitar.

  1. Moa skriver:

    <3<3<3!!!

  2. Johanna skriver:

    Ni är fantastiska som tar tag i och uppmärksamma detta. Jag känner verkligen med alla dessa tjejer <3
    Jag själv har läst lite mer än halva juristlinjen nu och min dröm är att jobba med kvinnors rättigheter. Ett tips på den främsta advokaten inom det här området är Elisabeth Massi Fritz! Hon är säkert väldigt upptagen men ni kan alltid försöka. Kramar

  3. Victoria skriver:

    Så otroligt viktigt att ni tar upp detta i en podd! Bästa ni.

  4. Anonym skriver:

    <33

  5. Bianca skriver:

    Bästa ni<333

  6. Ida skriver:

    Gud vad jag känner igen mig i allt du säger, flera av mina vänner har blivit utsatta för detta och det är hemskt frustrerande att känna sig så maktlös. Sjukt bra av er att ta upp detta i podden, kärlek till er!!! <3<3

  7. Anonym skriver:

    Stort att ni upplyser detta!<3

  8. Matilda skriver:

    Jag orkar inte berätta men så skönt att ni tar upp detta och att det finns de som vill och klarar av att berätta. Detta är så mycket vanligare än man tror. Tack❤️

  9. Emilia skriver:

    Usch jag började gråta bara av att läsa det här inlägget, så himla sjukt att sånt här fortfarande händer, och jag tycker det är ett SÅ bra initiativ av er att ta upp detta och sprida vidare vad som faktiskt händer. Ni är bäst!

  10. Lova skriver:

    Tack för att ni tar upp detta och för att ni använder era plattformer till att sprida så viktiga budskap <3

  11. klara skriver:

    Fyfan tårarna rinner av bara detta inlägget, men ni e så jävla bra och viktiga, är på riktigt så jävla glad att ni finns och att ni tar det ansvar ni kan för att ta upp såhär viktiga ämnen. Ni har gjort och gör så otroligt mycket för tjejer, ni är så jävla bäst. <3

  12. Axelina skriver:

    Jättebra att ni som når ut till så många uppmärksammar detta <3 <3 <3

  13. Camilla skriver:

    Andrea! Började gråta av detta inlägg. Blir så himla berörd av det du skrivit, sitter helt tagen och vet inte vad jag ska skriva egentligen men kände att jag behövde skriva något till detta inlägg. Sånt här SKA inte få hända, inte någon. Tack för du är en HELT fantastiskt varm, godhjärtad och fin människa som tar upp sånt här. Tack till dig och Mathilda. Hoppas att du läser detta och tar åt dig<3 vi älskar dig!

  14. Cissi skriver:

    Blir så himla glad och rörd av att ni utnyttjar era varumärken och för någonting betydelsefullt av det. Idag känns det ofta som att alla nyrika, unga tjejer inte riktgt vet vad dom skall göra med sitt stora varumärke och alla pengar som bara flödar in, så de istället endast läggs upp bilder på Chanel väskor och uppmärksammar vilken Champange som är godast (missförstå mig rätt, jag totalt älskar och stöttar denna kvinnodominerande bransch till 100%, men ibland skulle en del så unga tjejer kanske behöva ”vägledas” lite för att göra någonting bra och utnyttja sitt varumärke mer på ett bra sätt). Nästan alla mina vänner har blivit utsatta för sexuella övergrepp, våldtäkter eller övergrepp av partner och jag ver inte vad jag ska säga längre när något sådant händer. Jag känner mig som du sa maktlös, hopplös, förtvivlad och så jävla förbannad på MÄN. Vad är det för fel på idioterna och när ska dom lära sig. Usch, blir också fråtfärdig nu, men vill bara tacka er för att ni är så otroligt fina tjejer som behövs i samhället och sociala medier branschen och hur starka även ni är som tar emot alla dessa tunga mail för att göra något bra. Hejar på er tjejer, ni är grymma. <3

  15. Lisa skriver:

    Det är så fruktansvärt hemskt. INGEN ska behöva gå igenom något sådant. En person är en för mycket. Och idag är det skrämmande många. Jag tror att det iallafall är bra att ni pratar om det i eran pod. Det som man kan välja att vända ryggen till eller blunda för, det pratar ingen om och då är det som att problemet inte finns. Att prata om det är förstås läskigt. Man vill inte säga fel så någon tar illa upp, speciellt inte om man inte är så insatt. Men jag tror vi behöver prata om det ändå, för det är när vi säger fel som någon annan har chans att rätta och sprida kunskap. Det är när vi pratar som frågorna ställs och vi börjar söka svar. Det är så problemet och kunskapen sprids. Och kanske kan det tillslut påverka. För när vi väljer att prata, då kan vi inte kanske blunda längre.

    Har ett förslag att ni inte bara ska prata med någon som varit med om det, utan också med någon som jobbar med det. Någon som är professionell och kan berätta statistik, hur verkligheten ser ut, vad man gör om man blivit utsatt, om man vet någon som blivit utsatt eller kanske ser det hända, osv. Någon som helt enkelt har kunskap.

    Lycka till, och till alla er som kämpa, fortsätt <3 och våga ta hjälp. Det finns alltid någon som vill hjälpa. Du är värd det. Kram

  16. Rebecka skriver:

    Hej där! Jag ville bara tipsa om en person ni borde kontakta: Madeleine Leijonhufvud! Jag skrev mitt gymnasiearbete om den svenska lagstiftningen kring våldäkter och fick otroligt mycket hjälp av hennes bok. Hon är både jurist och professor och väldigt engagerad i kvinnofrågor. Om hon vill ställa upp tror jag att hon skulle passa väldigt bra in i ert arbete!
    Tack för en fin och inspirerande blogg!

  17. Maria hellström skriver:

    Till er
    Till dig som puttade in mig i en toalett i simhallen när jag var 13, du som drog ner mina bikinitrosor och var sekunder ifrån att förgripa dig på mig. Jag har inte glömt.
    Jag såg dig för ett tag sedan och kastades tillbaka till den dagen. Sedan såg jag dig igen som en notis på min telefon, en vänförfrågan från dig. Jag såg dig och jag undrade om du kommer ihåg, för jag har inte glömt.
    Till dig som skrattande stod utanför och höll igen dörren. Jag har inte glömt.
    Jag ser dig ibland när vi råkar vara på samma ställe. Ibland ser jag dig som en notis på min telefon, du gillar varenda foto jag lägger ut på instagram. Jag ser dig ibland och jag undrar om du kommer ihåg, för jag har inte glömt.
    Jag kommer aldrig att glömma.
    Jag kommer ihåg min första utgång som myndig. Jag kommer ihåg dig som förstörde hela den kvällen.
    Du som drog tag i korset jag har runt halsen innan du högt och tydlig sa ”hade du inte haft korset på dig så hade jag knullat dig.”
    Jag undrar om du kommer ihåg den kvällen.
    Jag har inte glömt.
    Samma kväll bad din vän mig följa med honom hem, han förklarade för mig att det man inte vet det lider man inte av.
    Han som bad mig följa med honom hem trots att han redan då var förlovad.
    Jag ramlade över ett inlägg på Facebook och såg att du har fått barn. Grattis.
    Jag hoppas att hon aldrig får höra om tjejerna som inte tog hänsyn till din förlovning och jag hoppas att din dotter aldrig blir utsatt för någon som dig.
    Till dig som kallade mig hora och sa att jag klär mig som att jag gillar kuk. Till dig som kände att du hade rätten att kränka mig av den enkla anledningen att jag inte ville träffa dig.
    Om du får en dotter hoppas jag att hon aldrig träffar någon som dig och får du en son så hoppas jag att du lyckas lära honom om respekt.
    Får jag en dotter en dag kommer jag göra allt i min makt för att hon aldrig ska bli utsatt för män som er och får jag en son kommer jag göra allt jag kan för att han aldrig ska bli som er.
    Till er som har utsatt mig för sexuella övergrepp, i ord och i handling. Jag kommer aldrig förlåta er.
    Jag kommer aldrig förlåta er för hur ni fick mig att skämmas. Jag kommer aldrig förlåta er för hur ni fick mig att tro att det var mitt eget fel.
    Jag vet att ni aldrig kommer förstå den verkliga innebörden av det är ni gör och med största sannolikhet kommer ni aldrig få några konsekvenser för era handlingar.
    Min hämnd emot er har ni precis läst. Jag har varit tyst för att ni lyckades få mig att skämmas.
    Jag hoppas att du som var förlovad den där kvällen för 2 år sedan och idag har en dotter med samma kvinna sitter med hjärtat i halsgropen och är livrädd för att någon ska få reda på det jag precis har skrivit. Jag hoppas att du som stängde in mig i en toalett när jag var 13 år aldrig får för dig att skicka en vänförfrågan till mig igen. För jag har inte glömt och jag kommer aldrig att glömma.
    Jag hoppas att ni läser det här och jag hoppas att ni minns tillbaka, om det nu är så att ni har glömt.
    Ni förtjänar att dagligen bli påminda om hur små människor ni är och hur desperata ni måste ha varit. Ni förtjänar att dagligen bli påminda så att ni inte glömmer. För jag har inte glömt.
    Jag kommer aldrig att glömma.

    Det är aldrig ditt fel. Det är aldrig okej när du säger nej och en annan människas händer på din kropp är aldrig okej när du säger nej. Du ska aldrig, aldrig behöva skämmas. Det är dom ska.

  18. Anonym skriver:

    Kan man forfarande mail er angående er podd?
    Tacksam för svara

    1. Anoonym skriver:

      Undrar också!

  19. Anoonym skriver:

    Undrar också ifall man forf kan mejla till er..

    Tack för att ni lyfter detta <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.