Allmänt

När livet hinner ikapp

INNEHÅLLER REKLAMLÄNKAR FRÅN ANDREA HEDENSTEDT x NAKD
Örhängen – Coming soon // Kavaj – Coming soon // Topp – HÄR

Andrea Hedenstedt är trött nu. Så trött att hon pratar om sig själv i tredje person. Nej men man kan säga att det lite känns som att bägaren runnit över nu. Jag har liksom så mycket att göra nu att jag bara vill lägga mig ner och sova men det går inte. Jag saknar gymnasiet på det sätt, det fanns alltid ett omprov men som egen företagare går det inte att sjukanmäla sig eller hoppa över en uppgift. Jag blir lite orolig över hur det ska gå med universitetet i vår, kommer jag klara det? Om jag inte klarar det, hur kommer jag ta det då?

Jag känner verkligen igen mig i begreppet stark-skör. Så stark som jag kan känna mig vissa dagar, wow. Men det är som att skörheten hela tiden står precis runt hörnet och väntar på att dra ner mig i oro och ängslan. Det känns som att jag är så tunnhudad, som att folk verkligen kan göra mig illa så himla lätt. Lättkränkt kanske är ett annat ord för det. Det jobbigaste är att jag inte alls ser mig själv som en sån person, så varje gång jag är skör blir jag liksom besviken på mig själv och ser nästan ner på mig själv för det vilket inte gör någonting bättre.

Är det normalt att grubbla så mycket som jag gör? Är det normalt att vakna mitt i natten av att känna oro inför ”skitsaker”? Går alla igenom sånt här bara att jag suger på det? Borde jag inse att jag inte klarar av att vara stark-skör ensam utan professionell hjälp? Jag tror att en anledning till att jag ännu inte pratat med någon är för att jag inte anser mig själv lida av psykisk ohälsa. Man kanske inte måste det för att prata med en psykolog egentligen.. Eller så kanske jag lider av psykisk ohälsa bara att jag inte orkar inse det. 

44 svar till “När livet hinner ikapp

  1. Lovisa skriver:

    Även om du inte anser att du lider av psykos ohälsa, gå och prata med någon!! En opartisk person som vill hjälpa till och reda ut hur du känner. Det jag uppskattade mycket när jag pratade med en kurator i trean på gymnasiet var att det var bara jag som var i fokus. Ofta får man höra ”ja, men det är mycket i skolan för alla nu och alla är stressade”, men det hjälper ju inte. Ska inte komma in på sidospår nu, men vill verkligen rekommendera dig att gå och prata med någon, det är du värd❤️❤️

  2. Moa skriver:

    Starkt att du delar med dig om detta. Jag tycker absolut inte man behöver lida av psykisk ohälsa för att prata med någon psykolog. Tror alla skulle må bra av det under en viss period iaf. Styrkekramar till dig💗

  3. Bella skriver:

    Du är inte ensam ❤️

  4. Mikaela skriver:

    Jag tror de flesta har haft någon period i livet när man känner så som du skriver. Jag går igenom nästan samma sak just nu. Har funderat ett tag på att gå och prata med någon men det är så svårt att göra det. Men man kanske bara ska prova, i värsta fall får man bara strunta i att gå dit igen.. kram <3

  5. Johanna skriver:

    Det beror på vad du menar med normalt, det där låter skrämmande mycket som mig när jag höll på att gå in i väggen. Skriv ner det du har i huvudet, strukturera, prioritera och ta ett par djupa andetag då och då! Var rädd om dig <3

  6. Anna skriver:

    Andrea, vill först bara säga hur modig jag tycker du är som öppnar upp dig ang detta för det är verkligen nt lätt. Sen vill jag även säga att jag fullkomligt känner igen mig, går också igenom en tuff period nu känns som om jag hela tiden är på kanten o vinglar. Har väll alltid sagt till de omkring mig jag pratat med att jag skulle vilja träffa någon utomstående, typ en psykolog, för att bara få ventilera. Men att ta det steget har aldrig blivit av. Kanske är det jag själv i mitt undermedvetna som inte riktigt vågar.

    Samtidigt får man vara ledsen o jag tycker det är skönt att veta att man inte är ensam o därför hjälper detta inlägget nog fler än du tror. Hoppas min kommentar kan ge dig lite styrka tillbaka! ❤️❤️❤️

  7. sara skriver:

    saknar verkligen sånna här texter från många bloggare, betyder så mycket att få höra hur andra mår, och märka att man inte är ensam! så tack!! du är heller inte ensam om att ligga vaken om nätterna och oroa dig för allt som tycks vara en bagatell för andra, men som dränker dina tankar. ibland känns det som att livet alltid springer förbi en, och man hela tiden ligger ett steg efter. Jag tycker att skörhet är inte en svaghet förrän det får ett starkt grepp om dig. hoppas du mår bättre snart! DU är grym!! glöm inte det! <3

  8. Johanna skriver:

    Var inte en av dina mål att prata med en psykolog, de kanske är dags att ta tag i det. Tror det behövs. När man inte har kraften själv att läka, så måste man ta hjälp.

  9. Felice skriver:

    Känns tråkigt att höra att du känner så men kanske har du lite för många projekt och du kanske inte kan klara av allt som du gör just nu! Vissa känner detta genom att t.ex ”bara” blogga medan du gör kläder, youtube, podd och eget företag mm. Professionell hjälp är väl alltid bra för att prata av sig och få hjälp att hantera! Men börja med att solla lite bland jobb och prioritera dig själv, och njut lite av vardagen och livet! Du är bra även om du inte kan eller orkar med allt! Stor kram till dig

  10. Ida skriver:

    Jag tror att alla mår bra av att ventilera sånt här med en professionell. Själv rann det över för mig i 1an på gymnasiet och jag blev direkt skickad till kuratorn. Sen dess går jag dit med jämna mellanrum och jag mår verkligen så bra efter det, vi behöver inte ha kommit fram till något speciellt men bara att ha fått höra hennes tankar och sätt att se på det hela gör det så skönt. Du är en sån stark människan utåt och man kan inte alltid vara på topp och då är det viktigt att ventilera. Ge en psykolog eller något liknande en chans, tror det kan hjälpa mycket❤️

  11. Linnea skriver:

    Jag tror du behöver rätt verktyg för att kunna släppa oro o andra ångestrelaterade känslor. Ibland behöver man lite hjälp på traven. Periodvis är jag grym på att ligga vaken om nätterna o stressa upp mig för saker som jag inte kan påverka eller göra åt just nu. vem kan lösa ett problem under natten liksom? När tankarna dyker upp brukar jag tänka att jag ska ta itu med det dan efter (om det går!). Om man oroar sig för saker som eventuellt kan hända i framtiden måste man bara säga till sig själv att det oftast är något man inte kan påverka. Däremot, är man stressad över skola eller annat ”kommer jag klara det??” Det kan man ju faktiskt styra lite själv över, vilket ju faktiskt är helt fantastiskt ellerhur?

    Men sök dig till en terapeut absolut! Som Hannah o Amanda säger, alla skulle behöva gå till psykolog!!

  12. Clara skriver:

    Jag mådde dåligt under en längre tid förra året, men tyckte inte att jag hade skäl nog att gå till en kurrator eller psykolog. Men mina vänner och familj övertalade mig och oj, vad det hjälpte mig!! Jag fick svar på saker som jag inte ens trodde hade med med hur jag mådde att göra, men det hade det. Så jag skulle säga att du ska ge det en chans, du kommer inte förlora något på att testa ta hjälp och vinner du på det så har du investerat i dig själv 💗

    Jag kan tillägga att jag är lyckligare än någonsin idag, så tag i det! Du är för bra för att må dåligt ✨

    Kram

  13. Elvira skriver:

    Jag känner samma, Andrea, ibland. Det är ingen fara, alla stannar upp ibland i livet och blir oroliga ingen lever bara på och känner sig stark.

  14. Alexandra skriver:

    Men GUD vad du är lik Hanna i pretty little liars! 😍

  15. Cornelia skriver:

    Känner ingen mig jättemycket! Det är inte konstigt att känna så och du är inte ensam<3

  16. Emma skriver:

    Hej! Har läst din blogg nu ett tag och vill bara säga att du är sjukt duktig på de du gör och du inspirerar otroligt många unga tjejer genom dina sociala kanaler och podden som du har tillsammans med Mathilda (som är livet???) Känner du för att en paus för att andas så är det de du ska göra. Det är hur viktigt som helst att stanna upp och andas. Du är bäst på de du gör!

  17. Tilde skriver:

    Oj, brukar verkligen aldrig lämna kommentarer på bloggar men känner verkligen behovet nu. Alltså Andrea, tack för att du är så ärlig. ”Jag anser inte att jag lider av psykisk ohälsa” – en mening som jag själv sagt tusen gånger. Jag har precis som du ångest över småsaker och känner en äcklig jävla oro över något som en ”normal” människa inte ens skulle reflekterat över. Vissa dagar känner jag mig bäst medan andra dagar gråter jag och känner ångest över något sååå litet och i de flesta fallen en baggis. Jag vet inte vad jag ska göra. Det känns så konstigt att söka hjälp när man inte själv anser att man mår dåligt över något stort, eller att man har någon konkret händelse i sitt förflutna som ärrat en. Men när jag läser ditt inlägg så är min spontana tanke att du ska prata med någon, helt ärligt. Ångest som ångest, det spelar ingen roll vad den baseras på. Känslan är lika illa ändå.

    Läser jag någon gång att du pratar med en psykolog eller liknande kanske jag också vågar ta steget. ❤️

  18. Amanda skriver:

    Du är verkligen inte ensam om att vara stark och duktig och glad men ändå samtidigt så ledsen och orolig och ångestig. Fina Andrea <3

  19. Anonym skriver:

    Hej fina! Du är så otroligt grym på det du gör och du har väldigt lojala följare eller vad man ska kalla det så oavsett vad du gör kommer vi alltid att stötta dig.
    Oavsett om man lider av psykisk ohälsa eller inte tycker jag att alla någon gång i livet ska gå till en psykolog för att få hjälp med sina svårigheter, osäkerheter och hur man ska hantera olika situationer. Man får svar som en närstående inte skulle kunna ge. Jag har gått och man behöver gå ett par gången innan man kan förvänta sig något, personkemin är ju viktig också.

    Ta hand om dig och lyssna på dina kroppsignaler och vila ❤️
    Kram på dig!!

  20. Tyra skriver:

    Tror precis som alla andra i kommentarsfältet skriver att det alltid är bra att gå till en psykolog. Måste också tillägga att jag känner igen mig så mycket i den där skörheten som du beskriver och att det är verkigen är skönt att få veta att jag inte är ensam i att ibland känna så. Kram!

  21. Amelia skriver:

    Man kan vara stark, men samtidigt skör och det är helt okej. Många känner nog igen sig inklusive jag.
    Man kan inte alltid vara på topp, dvs inte alltid prestera och må bäst så är det bara.
    Även om det är lättare sagt än gjort kan man underlätta för sig själv genom att tvinga sig själv inse några saker.
    Exempelvis att oavsett om man alltid vill ha kontroll på alla situationer så funkar det inte alltid så. Det gäller att tillåta sig själv att släppa ångesten och oron över det man inte själv kan påverka, för mig funkar det att distrahera mig från sådana tankarna genom att fokusera på något annat, som helgens roliga planer eller sätta i en pod i lurarna. Hitta det som kan få dina tankar att skingras.
    Sedan de orosmoment som du faktiskt kan påverka gäller det att hitta lösningen på och på bästa, snabbaste sätt se till att lösa det. Även om det är svårt är det sämsta man kan göra skjuta upp saker.

    En annan bra sak att ha i åtanke är att sängen ska vara din frizon. När du anträder sängen ska alla orostankar vara på viloläge.
    Skriv ner de jobbiga tankarna och ta tag i det dagen efter, enda gången på dygnet man får skjuta upp saker 😉 för det finns sällan problem man faktiskt kan lösa mitt i natten ändå.
    Man får känna vad man vill och ska aldrig förminska sina känslor.
    Du fixar det! Kram

  22. Julia skriver:

    Om det hade varit jag så hade jag gått och pratat med någon, antingen med en nära vän, en familjemedlem eller en psykolog/kurator. Det spelar ingen roll om man mår dåligt varje dag eller ibland för ibland kan det vara befriande att få prata ut, bara prata och ha någon som lyssnar. De flesta har nog haft en sån period där allt är skit och även fast bra saker händer så träder det negativa fram. Men i alla fall vill jag säga att du är en sjukt stor inspiration för mig och jag tycker det är bra och modigt att öppna sig och berätta om både positiva saker i livet men även det negativa. Det visar bara på att du är människa. Så tack för att du vågar och tack för att du är så sjukt inspirerande! You go girl🌸💕

  23. Emmy skriver:

    Du är verkligen inte ensam om detta, är i liknande situation. Jag kör på i 180, tycker att jag har läget under kontroll men ligger istället vaken flera timmar under natten & bara tänker & tvekar på mig själv om jag klarar det & tar rätt beslut osv. Är säker på att det är bra att gå & prata med någon & få rätt verktyg till att hantera situationen, tror dock att man själv måste acceptera att situationen faktiskt är ”såhär” & våga ta steget. Tänker lite att det är som att man inte kan hjälpa andra om dom själv inte vill bli hjälpta..

  24. Emilie skriver:

    Det finns inget så starkt som att våga ta hjälp av någon utsomstående. Ofta så finns det logiska förklaringar till alla dina tankar och frustrationer du har, oavsett om det är på dagarna eller om nätterna. Att prata med någon borde egentligen alla göra. Inte för att alla lider av någon typ av diagnos, men för att alla behöver verktyg för att klara av händelser och situationer i livet. Alla går vi igenom saker och att hantera allt på samma gång är inte lätt. Då kan en person man inte känner hjälpa extra mycket, att kunna lägga över känslorna på denna och inte behöva bära allt själv. Du behöver heller inte känna att bara för att psykisk ohälsa är ett brett ämne och även ett stort ord att det är skrämmande. Att gå igenom saker är normalt och något du aldrig ska behöva gå igenom själv. Du är grym Andrea. Du klarar allt! Vi stöttar dig genom exakt allt. Största kramen till dig! ❤️

  25. Johanna skriver:

    Jag känner igen mig mycket i det du skriver. Har heller aldrig sett mig själv som en person med tillräckligt stora problem för att prata med en psykolog men insåg för två månader sedan att det är ohållbart att fortsätta må som jag mådde. Hellre prata med någon än att köra på i samma tempo tills man kanske tillslut går in i väggen. När tanken slagit en att man kanske borde prata med någon tycker jag att man ska lyssna på den tanken och ta den på allvar. Oftast är det då dags. Jag råder dig starkt att prata med någon, för vad är egentligen det värsta som kan hända? Det kan bara bli bättre. För mig har samtal med psykolog under bara två månader hjälpt otroligt mycket (säger inte att det hjälper alla, men det kan vara värt att testa) Stor kram, och du är långt från ensam <3

  26. Elin skriver:

    Jag började nästan gråta när jag läste ditt inlägg. Jag känner igen mig på pricken och blir så ledsen av att höra att du också kämpar med detta. Jag vet verkligen hur det känns, för är också mitt i det just nu, och du ska veta att det verkligen inte bara är du som känner såhär. Vet dock inte om det är en tröst eller bara sorgligt. Vet dock att det tyvärr inte blir bättre av att säga ”du är inte ensam om det” men kanske känns lite skönt ändå. Tror verkligen inte att det skulle skada med professionell hjälp, inga saker är för små. Ta hand om dig fina❤️

  27. Hanna skriver:

    Oj vad jag känner igen mig i det du beskriver. Jag grubblar och övertänker exakt allt, vilket nästan alltid leder till att något som jag till en början såg framemot, bara slutar i ångest och olust. Jag har svårt att sova på nätterna för att min hjärna går på högvarv gällande allt. Men oavsett om det gäller småsaker, kan du såklart alltid söka hjälp. Du ska inte behöva gå runt och må dåligt, trots att du kanske inte alltid anser att det du mår dåligt över är nog med skäl för att ta hjälp av någon. Men ångest som ångest, psykisk ohälsa kan visa sig på olika sätt från person till person, men det betyder inte att den ena har mer rätt att söka hjälp än den andra. Ta hand om dig, kramis <3

  28. Ebba skriver:

    Hej finaste du!
    Du ska vara jättestolt och glad över dig själv och det du har åstadkommit. Du är bra och du är grym!! Tankar finns alltid där, jag är precis som du, gruppmatchen otroligt mycket. Men de gäller bara att hantera dessa tankar på ett bra sätt, gå till en psykolog! Det finns ingen som kan säga att ditt problem inte är stort nog, det är bara att gå dit och prata om de du anser som du behöver hjälp med! Puss och kram, hoppas du känner dig bättre snart! ❤️

  29. Matilda Klack skriver:

    Starkaste starkaste du! Alla behöver hjälp påvägen någon gång, gå och prata med någon. Vare sig det handlar om psykisk ohälsa eller inte så mår ingen bra av att oroa sig för mycket.
    När jag började må dåligt väntade jag väldigt länge innan jag tog hjälp. För att ta hjälp kändes som ett erkännande av hur dåligt jag mår. Och jag ville inte erkänna det. Jag kände att jag tog tid för andra som hade ”riktiga problem”.
    Men det går inte att jämföra sig så med andra, för du ska orka leva ett helt liv med dig själv. Och för att kunna göra det måste du prioritera dig själv ibland.
    Kram<3

  30. Linnea skriver:

    Måste tillägga att jag ser dig som en STOR inspiration! Du verkar så down to earth samtidigt som du är sjukt driven. Du är den som man hade sett upp till som kompis. Sen har vi samma humor o inställning till andra människor, som det verkar i podden iaf haha! Jag ser upp till din o mathildas relation, ni tar verkligen vara på varann o det är så fint!

    Stor kram till dig! Du klarar allt du tar dig an!! ❤️

  31. Ida skriver:

    Du är inte ensam❤️

  32. Sofie skriver:

    Jag tycker aldrig att det är fel att ens prata med någon, att bara få prata ut om ”skitsaker” och en psykolog kan hjälpa hur man ska tackla det och hur man ska tänka. Ge verktyg för att bli ett starkare jag. Så man kan ju alltid testa? KRAM till dig. <3
    http://www.sofietenglin.se

  33. Lova skriver:

    Gå och prata med någon! Jag mådde så himla dåligt en period i gymnasiet på grund av prestationsångest. Min dåvarande pojkvän sa att jag behövde prata med någon vilket jag behövde göra, ville inte ta tag i det själv. Det kändes typ som ett nederlag, som att erkänna att jag inte klarade allt jag vill MEN det var så bra för mig! Jag fick massor av hjälp och det allra bästa var att få prata med någon objektiv. Tar man upp att man mår dåligt med folk som står en nära upplever jag att de lätt tar det lite för personligt och blir ledsna för att de inte kan hjälpa en och det blir bara jobbigare, så att kunna säga allt man känner till någon som ingen blir personligt påverkad är jätteskönt.

    Det finns verkligen inget att förlora på att testa! Man ska leva med sig själv hela livet så det är så värt att investera i sin hälsa och sitt mående.

  34. Siri skriver:

    Känner igen mig!! Det bästa är att gå och prata med någon. För att få hjälp helt enkelt! I den här ålder är det mycket som händer och det är mycket tankar. Men du är inte ensam <3

  35. Jossan skriver:

    Känner verkligen igen mig i det du skriver. Förra hösten och ända fram till i juni/juli höll jag på att göra mig själv tokig på grund av grubblande. Min hjärna tog aldrig en paus, det var tentor i skolan, uppgifter att göra, prestera bra på jobbet, ångest för framtiden och samtidigt hade jag en ständig känsla av otillräcklighet mot familj och vänner. Men det var även mängder av små skitsaker som jag låg och tänkte på om nätterna och som kunde skapa enorm ångest och oro i mig. En kväll kunde jag inte sova och min sambo frågade mig vad jag tänkte på. Jag svarade; ”jag tänker på vad vi ska göra om vi inte får ner soffan från övervåningen den dagen vi ska flytta”. Detta var liksom ett ”problem” som inte ens var aktuellt då vi inte ens har någon flytt inplanerad. Men så fungerar tyvärr jag ibland.
    Angående att gå och prata med någon så slog tanken mig flera gånger i våras. Men jag gjorde det aldrig, dumt nog kände jag att jag kunde klara det på egen hand och jag tror inte riktigt jag ville inse att jag led av psykisk ohälsa. I somras fick jag tid att vila ordentligt med semester från jobb och ledigt från skolan och jag tror det i kombination med motion och samtal med min mamma och sambo har bidragit till att jag mår bättre nu. Men jag skulle ändå behöva en knuff i ryggen och gå och prata med någon som kanske lite mera långsiktigt kan hjälpa mig att sortera mina tankar när dom kommer, för det gör dom då och då och det kan göra mig tokig.

  36. Emma skriver:

    Jag känner exakt samma… Stress, stress, stress. Upp och ned hela tiden. Minsta saken kan vända hela dagen. Hoppas du blir bättre!

  37. Anonym skriver:

    Kopierat från Vårdguiden: ”De symtom du upplever när du har ångest beror på att kroppen reagerar på att något verkar hotfullt.” Det är egentligen inte så konstigt att din kropp reagerar så efter den veckan du haft med kollektionssläppet och så <3 Jag har själv haft en vecka som har inneburit massa roliga saker för mig i min personliga utveckling, men den har också varit stressig. Och när allt började gå i lås fick jag väldigt stark ångest. Jag tänker att det kan vara svårt för hjärnan att sortera roliga från jobbiga händelser, utan bara reagerar på att det är stressigt och stora förändringar på G. Känner igen mig så mycket i det du skriver och vill bara säga att du inte är ensam <3

  38. Fina Andrea!
    Du är så otroligt fin och klok och bra och jag ser så mycket upp till dig.
    Kom ihåg att alltid lyssna på din egen kropp och våga ta hjälp av någon om du känner att du behöver det<3
    KRAM

  39. Klara skriver:

    Försökt mejla dig angående detta då jag känner igen mig i mycket av det du skriver. Men vet inte om du sett så skriver en kort version här: det verkligen hjälpte verkligen mig i ett första steg att ”förstå mig själv bättre” av att läsa boken ”drunkna inte i dina känslor”. Kram

  40. Karin skriver:

    Hej! Hoppas du mår bättre snart ❤️ Jag undrar bara hur din relation med din syster Alice är? Att du har släppt en kollektion är verkligen så stort och imponerande så att din syster Alice inte var med på brunchen eller lagt upp typ en bild för att stötta dig på instagram är lite märkligt..! Hoppas du inte tar illa upp frågan. Kram !

    1. Hej Karin! Det är verkligen så viktigt att komma ihåg att allt man ser på sociala medier inte är hela sanningen eller = verkligheten. Alice var bjuden på eventet och ville mer än gärna komma men kunde inte då hon var fast på jobbet. Tack så mycket! Kram <3

  41. Lotte skriver:

    SNÄLLA ANDREA! Googla och läs om HSP (högkänslig person), jag kände igen mig i sååå mycket och är en klockren HSP:are. Det är så himla intressant att läsa om och jag kände själv att jag ”hittade hem”. Äntligen förstod jag att jag inte är ensam om att känna såhär. Kanske är du HSP, väldigt intressant att läsa om iaf. KRAM!

  42. Sanya skriver:

    Hej fina du! Jag tycker absolut inte att du ens borde tveka på att träffa en psykolog, men förstår dock att det kanske kan kännas annorlunda och läskigt – nästan som ett misslyckande (?).. att man inte klarar av allting på egen hand. MEN INGEN (verkligen ingen) kan klara hur mycket som helst då det för alla människor finns en gräns, och det är helt enkelt bara att inse och acceptera det. För vissa dras den gränsen fortare än för andra. Du säger att du ändå tvivlar då du inte upplever att du inte lider av psykiskt ohälsa, men Andrea, psykologers yrke går inte endast ut på att behandla psykisk ohälsa utan innefattar så mycket mer som t.ex. att förebygga (!) psykisk ohälsa – innan det går för långt. Tror absolut att du kan få ut viktig och lärorik erfarenhet av att besöka en psykolog, verktyg att hantera det du tycker är jobbigt – sedan är det ditt ansvar att använda verktygen för att hjälpa dig själv – det kan aldrig någon annan göra åt dig (men det tror jag att du mycket väl är medveten om). Glöm inte heller att ge det ett antal försök. Psykologen behöver tid att förstå just dig, ditt liv och dina olika livssituationer för att kunna hjälpa dig på bästa möjliga sätt. För det är verkligen inget annat än just hjälp, och finns det en hjälpande hand att få, vem kommer tacka dig om du inte tar emot den? Du kan ju alltid ge det ett ärligt försök iallafall, det tror jag det kommer vara värt! <3

    Från en 20-årig tjej som studerar psykologprogrammet på Karlstads universitet 😉 Kram <3

  43. Moa Nachtweij skriver:

    Åh Andrea, du ska inte känna dig ensam! Känner igen mig väldigt mycket i det du skriver – grubblar ofta lite för mycket och oroar mig (ibland helt i onödan), men känner mig himla stark vissa dagar också. Massa kramar på dig och grattis till en fantastisk kollektion. <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

<<<<<<< HEAD ======= >>>>>>> 7b8e8c7dcb6c569b000584cc581f6e5d33ae9fdd