Veckans frågor

goals
Goalssss 2009 haha

Hej fina du! Nu vill jag inte låta som en stalker (haha) men jag kom in på din gamla blogg (från 2009) av en slump. Tycker det är så kul när man sparar gamla bloggar för att se hur annorlunda ens liv var för flera år sedan! Önskar att jag inte har tagit bort mina.. Jag blev dock lite förvirrad över en sak, hur länge har du och Anton varit tillsammans? Du har sagt 5,5 år för några dagar sedan, men i några inlägg på din gamla blogg säger du att du är tillsammans med Anton? Eller är det en annan Anton? Ni var så himla små på bilderna så kunde inte riktigt se, därav förvirringen. Förstår om du inte vill svara på detta om det är för privat för dig att dela med dig av! Och sen vill jag bara säga att du är bäst, får alltid till din blogg först för inspo 😘💕
Svar: Haha jag förstår att du är lite förvirrad då. Jag och Anton lärde känna varandra genom skolan och vi var faktiskt tillsammans i sexan och början av sjuan, sen gjorde vi slut och blev tillsammans ett par år senare. Så första förhållandet var 2008/2009 och sen blev vi tillsammans 2011 och har varit tillsammans sedan dess. Så det är samma Anton haha 😀 Men söta du, tusen tack för dina fina ord. KRAM! <3

Vad är dina tankar om veganism? Är ditt mål att dra ner på köttet & bli lakto ovo eller vegan eller ”endast” dra ner på köttet. Jag är bara intresserad av att höra dina tankar om det & jag menar inte att det inte är tillräckligt.
Svar: Hej! Jag har inte så mycket tankar kring det än att det är väldigt bra för miljön och djuren och att jag imponeras av folk som orkar ändra sin livsstil så pass mycket. Målet är väl att i framtiden bli lakto ovo (sluta äta kött) men det går sådär av ren lathet. Jag tycker verkligen ett exempelvis köttfärs är sååå gott 🙁 Och jag vet att det inte är ett argument men det är väl min anledning. Jag är lat, jag orkar inte och egoistisk som inte vill prioritera bort mina begär före viktiga saker. Men så är det och det är jag ärlig om. Dock äter jag sjuuukt mycket mindre kött än förut vilket jag anser vara väldigt bra! 🙂 Tror helt ärligt talat aldrig att jag kommer bli vegan, av samma anledning som jag inte är vego nu.


Bild från när jag och Anton tränade tillsammans 🙂

Hej! Älskar alla dina sociala medier och har bland annat lyssnat på podden sen avsnitt nr ETT! Fortsätt med det du gör, du är bäst 🙂 Jag har en liten fundering, varför gymmar du, din syster och Anton på olika gym? Har det bara blivit så eller är det av någon anledning? Är det inte roligare om ni kan träna tillsammans? Brukar du träna tillsammans med någon annan? Liten nyfiken bara hehe Tack igen för att du är så duktig! Kram
Svar: Haha men gud vad roligt! TAACK <3 Du, det undrar jag också haha.. Nej men Anton gymmar inte på SATS för att han tycker det är för dyrt och inte värt pengarna vilket jag verkligen förstår. Alice började gymma på ett gym bredvid hennes skola som också är mycket billigare än SATS och nu kör hon på något annat för att dom har så bra maskiner. Vi har väl hittat våra egna personliga favoriter. Jag vill inte byta då jag trivs himla bra, även om jag gärna skulle vilja kunna träna tillsammans med Alice och/eller Anton. Kram <3

Vad är dina tankar kring distansförhållande? Hur skulle du reagera om Anton skulle flytta bort för att plugga i tre år (sitter just nu i den sitsen..) Jag tycker det känns väldigt jobbigt men vågar inte säga detta till min pojkvän då jag ändå vill stötta honom i hans studier.. 🙁
Svar: Oj.. Mina tankar kring distansförhållande är: jobbigt, svårt, helst inte.. När det kommer till mina vänner är jag självklart stöttande och tror att det kommer funka samtidigt som jag tänkt att jag aldrig skulle orka. Inte för att min kärlek till Anton inte är tillräckligt stark utan mer för det inte är ett sånt förhållande jag skulle vilja ha. Det känns inte som att det skulle kännas tillräckligt, speciellt när man bott tillsammans osv. MEN, skulle Anton säga att han exempelvis ska plugga tre år i London, Umeå eller what ever hade jag självklart sagt GO och så hade vi fått göra det bästa av situationen. Hellre tillsammans med hundra mil emellan än att inte vara tillsammans alls. Jag tycker oavsett att man ska försöka, testa och se hur det går. Varför bestämma något i förväg liksom?


Throwback till Naomi gjorde sitt gymnasiearbete, en dokumentär om mig som bloggare! Så kul.

Jag själv bloggar inte eller använder inte sociala medier speciellt mycket, jag undrar hur det påverkar dig? Att hela tiden vara iaktagen, bedömd, kommenterad osv. Vad jag sett får du mest positiv kritik men ändå, är det jobbigt att bli bedömd?
Svar: Helt ärligt talat vet jag inte riktigt hur det påverkar mig.. Jag har ju hållt på med detta sedan 2008 så det här är allt jag vet. Samtidigt vet jag ju att det känns jobbigt ibland, jag kan tycka att det är jobbigt att vara orolig över dumma kommentarer även fast jag knappt får några. Varje gång jag uppdaterar mitt kommentarsflöde i worpress-appen är jag alltid lite orolig liksom.. Jag skulle inte säga att jag känner mig iakttagen hela tiden, jag känner ändå att jag har mycket tid då jag inte bloggar, vloggar osv. Jag känner dock annorlunda kring youtube, jag känner att vlogga är mer påfrestande för mig som person.

Hej Andrea! Bästa du <3 Jag vill be dig om ett råd även om jag vet att du inte har någon erfarenhet av det, nämligen att göra slut. Jag tror jag behöver göra slut med min pojkvän sedan tre år tillbaka men vågar helt ärligt talat inte. Det är en sån trygghet, tänk om man ångrar sig? Bara tanken på hans reaktion krossar mitt hjärta i tusen bitar. 
Svar: Åh 🙁 Även om du inte beskriver varför eller något så behöver du göra slut om du känner så. Man ska inte vara tillsammans med någon av ren rutin, av en vana. Man ska vara tillsammans för att man har kul tillsammans, för att man är kära i varandra. Livet är för kort för att vara i ett dåligt eller kärlekslöst förhållande, hur hårt det än kan låta. Samma med din pojkvän, hans liv är för kort för att vara tillsammans med någon som inte ens är kär i honom. You can do it <3

DSC_5042

Puss och kram skumbanan <3

Veckans frågor

pierc
Hej! Har för mig att du har tagit ut din navelpiercing och har även sett det på dina bilder från Kreta och Thailand. Jag funderar själv på att ta ut min men är osäker pga. att jag hört att ärren inte försvinner och att man har kvar ett synligt hål ovanför naveln. Hur har detta gått för dig? När tog du ut den och hur har det läkt? Är det synligt idag? Kramis

Svar: Hello! Ja det har jag gjort. Jag hade tänkt på att jag ville ta ur min navelpiercing ett tag innan jag gjorde det, och det som fick mig att göra det var att jag skulle ha på mig en tight, vit klänning och då var det så fult med piercingen under så jag drog ur den och slängde den. Det var när jag var 18, jag gillade typ inte tanken av att ha kvar min navelpiercing när jag blev ”vuxen” utan kände att det var en ungdomsgrej typ. Tyvärr så försvinner ju inte hålet, det beror ju på att hålet är läkt sedan lång tid tillbaka, det är ju inget sår som läker utan det läkte ju bara någon månad efter man piercade sig. Om ni zoomar in bilderna ovanför så ser ni tydligt ett litet hål ovanför naveln. Jag ångrar inte att jag tog ut den men snarare att jag gjorde den.

Kan inte du skriva lite mer utförligt om din kamerautrustning?
Svar: Jag fotar med Nikon D610 + 35mm 1.8 + 85 mm 1.8 + 16-28 2,4. Jag vet inte riktigt hur mer utförligt det kan bli. kamera är i alla fall i fullformat och jag trivs väldigt bra med den. Filmar gör jag med Canon 700D + 18-55 mm STM eller med min Go Pro Hero 4 Silver

Jag skulle vilja veta vad dina tre bästa och tre sämsta egenskaperna är?
Nu vet jag inte om detta är bäst och sämst men bra och dåliga egenskaper i alla fall! 🙂
Bästa: Omtänksam, generös och rolig/underhållande.
Sämsta: Dåligt tålamod, känslig och slarvig.

Vad roligt att du börjat träna Andrea! Hoppas det går bra. Jag har lite frågor kring din träning: Vart gymmar du och varför? Vad är planen med din PT, vad vill du få ut av det liksom? Vad har du för mål med träningen? Har du någon favoritövning eller favoritpass eller liknande? Tack för dina inspirerande sociala medier! 
Svar: Hej! Ja visst är det, mår så bra av det. Jag tränar på SATS och det gör jag oftast på Slakthuset, Sofo, Hötorget eller Stureplan. Planen med min PT var från början att jag ville ha hjälp med att komma i form då jag verkligen var ur form haha.. Jag ville komma igång med träningen men kände liksom att jag var så otränad att jag inte klarade det själv för att det var så jobbigt att det blev tråkigt. Nu är planen att bli ännu starkare och bättre på att träna typ, har köpt ytterligare 25 stycken pass så vi kör i typ ytterligare fem månader tillsammans. Jag kör varannan vecka 1 pass med min PT och varannan vecka 2 pass. Målet med min träning är bara att fortsätta må bra typ, sen vill jag gärna klara 3 lyft med 100 kg i marklyft samt klara av att göra pull ups och/eller chins vilket jag inte kan idag. Sen vill jag kunna springa en mil under en timme, det kanske jag redan kan man har inte testat. En av mina favoritövningar är en rumpövning, där man sitter ner på golvet med ryggen mot en bänk och har en skivstång med vikt över höften. Sen gör du bäckenlyft och liksom lyfter upp rumpan/höften samt skivstången. Dåligt förklarat kanske men googla på bäckenlyft med skivstång. Alltså min rumpa BRINNER när jag gör den övningen, får pump i den varje gång haha. Brukar beskriva det som att det känns som att den kommer ramla av.. Kram!

Hej Andrea! Din blogg är grym, har följt dig i många år! Min fråga till dig är hur man lär sig att lita på andra människor. Jag hat blivit väldigt sviken ett flertal gånger som satt djupa spår i mig. Hur kan man börja lita på folk och inte vara misstänksam varje gång någon är snäll? Jag är självsäker men ändå osäker, jag vill kunna ha bra familjerelationer, vänskap och en pojkvän jag litar på. Har du några tips på hur jag ska komma dit?
Svar: Men åh vad kul!! <3 Vet du, jag önskar verkligen att jag hade svar på den frågan för jag har också problem med det. Jag hade väldigt lätt att öppna upp mig när jag var yngre men har blivit betydligt mer stängd för nya människor nu för tiden. Och jag vet inte riktigt vad det beror på om jag ska vara ärlig.. Jag tror i alla fall att det viktigaste är att börja bena ut vad dessa misstankar kommer ifrån. När började du känna såhär? Vad var det för händelse som gjorde att du kanske började bli misstänksam mot din familj? Jag tror att det hänger ihop med att förlåta och gå vidare, för om man förlåter måste man verkligen gå vidare annars går det inte. Men visst är det svårt..

Jag undrar vad du tror du skulle göra och hur ditt liv skulle se ut nu och de närmsta åren efter studenten om du inte hade din blogg och sociala medier? Kram <3
Svar: Ja du det är en väldigt svår fråga, jag menar hur ska jag kunna veta det egentligen? Jag kan dock tänka mig att jag skulle jobba direkt efter gymnasiet men sen kanske börjat plugga efter något år. Jag lär ju plugga så som det ser ut nu också men det lär ske betydligt senare än om jag inte hade mina sociala medier. Sen kanske jag hade rest mer också.. Jag hade gärna åkt på en backpackingresa men tror inte det hade fungerat med mitt jobb idag, jag måste hela tiden kunna vara uppkopplad och jag tror ingen vill läsa om att jag ligger på stranden i tre månader typ.. 🙁

Hej!! Jag har förstått det som att Anton gärna vill ha hund, vill inte du det eller varför har ni inte skaffat hund ännu? Kraam
Svar: Ja det vill han, jag vet inte huuur länge han har pratat om att han vill köpa en hund. Eller ja, under hela vårt förhållande så i 5,5 år och förmodligen innan det också. Jag känner mig lite splittrad, jag skulle gärna vilja ha en hund men känner mig inte redo för det nu. Jag är inte taggad på att binda upp mig än på det sättet, det är ju väldigt mycket ansvar och inte bara nu utan kanske tio år framöver. Jag har sagt att jag och Anton kan börja diskutera saken när vi bott tillsammans i typ 1,5 år. Jag menar vi kan ju inte köpa hund tillsammans och i princip bli föräldrar innan vi bott tillsammans ett bra tag. KRAM

DSC_1249

Skulle också vilja åka till Barcelona i vår! Gud vilken lyxig present. Du verkar alltid hitta bra flyg och hotell, vart köpte ni flygbiljetterna och för hur mycket?
Svar: Visst är det en lyxig present, extra bra är ju att jag får följa med haha (gav Alice det i födelsedagspresent). Varje gång när jag bokar kollar jag om det går att hitta flygbiljetter med SAS Ungdom och sen kollar jag även runt på sidor som Momondo och Tripadvisor. Biljetterna till Barcelona blev inte superbilliga då vi åker över Kristi himmelsfärd. Tror biljetterna landade på 2800 kr per person tur och retur och då åker vi med Ryanair.

Lista/frågor om Skam

Var inne på Toves blogg och hittade en lista om Skam, har även fått lite frågor av er om Skam så here it goes!

Hej! Jag undrar bara om du har en favoritsäsong (och kanske scene) av SKAM och isåfall varför det är din favorit?
Svar: Alltså jag har sååå svårt att välja en favoritsäsong, tycker dom är så bra på olika sätt. Men måste jag välja tycker jag nog om säsong 2 mest.. Tycker hypen kring säsong 3 var lite överdriven även om jag tyckte om den väldigt mycket. Gillar säsong 1 då det var mycket fokus på tjejerna tillsammans som gäng. Här nedanför ser ni några av mina favoritscener..

Bästa jävla Noora, hoppas att jag hade reagerat likadant som henne. Goalz

Den HÄR scenen då? Alltså ryser haha. Älskar hur man typ ser att han bara blir mer kär i henne för varje sekund.

ÄLSKAR den här scenen. En av mina favoritkaraktärer är Jonas.

<3

 Den karaktär som jag blev kär i först.
Kär och kär.. Jag gillar verkligen alla så himla mycket! Men jag skulle väl vilja säga Noora, hon ger ifrån sig sån power redan i säsong 1 även om det inte handlar så mycket om henne då.

Den karaktär som jag aldrig förväntade mig att älska så mycket som jag gör nu.
Jonas! I första säsongen så ogillade man ju honom och tyckte så synd om Eva sen ba äh.. ups. Han verkar bara vara en sån fin vän och människa! Jag fullkomligt älskar jag Eskild haha!

Den karaktär som alla älskar men som jag inte tycker om.
Finns nog ingen som jag inte tycker om som ”alla älskar”.. Men skulle väl inte vilja påstå att jag älskar Even lika mycket som alla andra kanske. Har ingen emot honom men ja..

Den karaktär som jag själv skulle vilja vara.
Noora ofc. Älskar den människan (karaktären what ever..).

När började du titta på Skam?
I mitten av November tror jag! Det blev verkligen suuuperhypat från out of the blue på twitter så satte mig framför datorn och kollade två säsonger på två dagar. Sen har jag sett om alla säsonger tillsammans med Anton som också älskar serien. Är helt seriöst sugen på att se om dom igen hehe..

Veckans frågor

DSC_6071

Hej! Jag är ett år äldre än dig och har varit tillsammans med min pojkvän typ lika länge som du och Anton varit tillsammans. Vi har precis som er flyttat hemifrån till en bostadsrätt, båda har fasta jobb. Livet känns stadigt liksom! För några månader sedan började min pojkvän prata med mig om att skaffa barn, jag vet att jag vill ha barn men vet inte om jag är redo för det som 21åring. Hur tänker du kring att skaffa barn vid tidig ålder?
Svar: Vad roligt att ni varit tillsammans så länge. Det är påtal om det min och Antons 5,5 årsdag idag, yey us! Helt ärligt talat hade jag fått panik om Anton hade börjat prata barn med mig, jag känner mig typ själv som ett barn om jag ska vara ärlig.. Nej men jag är absolut inte redo för barn även om vi båda jobbar och nu har en bostadsrätt. Sen om jag mot förmodan skulle bli gravid och skulle upptäcka det väldigt sent vet jag att jag skulle kunna ta hand om ett barn men det är inget jag vill på flera år även om jag äääääälskar barn. Jag tror att det finns många som klarar av att vara ung förälder väldigt bra, men rent generellt tror jag att det kan vara bra att vänta lite och hinna leva sitt egna liv innan man typ halv lever för någon annan. Jag vill göra vad jag vill, resa vart jag vill, sova när jag vill, festa när jag vill, träffa kompisar när jag vill. Jag vill absolut inte anpassa mitt liv efter en liten bebbe just nu, men jag längtar tills den dagen då jag vill det. Längtar efter att vilja bli mamma, men det lär inte bli förens om minst.. 6-7 år kanske? Svårt att säga men gissar på det. 

Hej Andrea! Jag undrar hur du ser på jobb framöver, kommer du att satsa på bloggen helt och hållet eller har du funderingar på att plugga någonting? Isåfall vad? Och en till fråga: har du gjort högskoleprov någon gång? Jag tyckte det var överdrivet svårt….kram!
Svar: Jag ser det som såhär, jag vet att jag förmodligen inte kommer jobba med bloggen/sociala medier när jag blir äldre då man aldrig vet när ni tröttnar på mig haha. Eller om jag mot förmodan skulle trötta på detta som yrke. Så jag räknar ju med att jag kommer behöva sadla om en aning och till slut börja jobba med något annat. Men just nu känner jag att det går bättre än någonsin med mina sociala medier, det går liksom fortfarande uppåt och det skulle därför kännas så konstigt att inte njuta av det fullt ut nu när jag väl kan. Om jag börjar plugga när jag är 26, ja då har jag i alla fall haft cirka 8 års erfarenhet redan som egenföretagare, kreatör, redaktör, fotograf, säljare (som man kan beskriva hela bloggyrket med).. Men jag är alltid intresserad av att lära mig saker, jag vill verkligen plugga men känner inte att jag vill det just nu. Vet inte, kanske nästa år eller året efter det? Om jag inte fortsätter utvecklas inom det jag gör nu, då får det skjutas upp ännu mer.

Ett problem är att jag typ tycker allt låter intressant när det kommer till själva utbildningarna men att jag sen får panik av att tänka på vissa yrken. Jag vill gärna se mig själv som egenföretagare av någon form, driva ett företag, vara en bra chef och ha anställda. Jag förstår att jag verkligen INTE är prestigelös genom att skriva detta men jag vill verkligen inte vara en myra i stacken på något svinstort företag och jobba där i 25 år, få min guldklocka och sen gå pension. (OBSERVERA, om detta är vad ni vill, go for it. Det är bara vad jag inte vill, vi är inte samma person. Och bara för att jag inte vill det betyder inte det att jag ser ner på någon som har den drömmen) Jag vet inte riktigt vad jag vill.. Bara vad jag inte vill. Men sånt jag tycker låter intressant är journalistik, media, kommunikation, psykologi och kriminologi (bland annat)..

Och ja jag har gjort högskoleprovet, fy fan 🙂 Alltså jag gick verkligen in med inställningen ”let’s do this, det här kommer inte bli sååå svårt. Jag menar, jag är ju över medel haha”. Jag tyckte inte ens att jag var kaxig, jag menar jag borde väl hamna över medel?? Om man kollar på mina betyg borde jag vara över medel i alla fall. Man kan säga att jag fick en käftsmäll med ett biljardbord ungefär.. Jag som knappt kan matte fick fler poäng på mattedelarna än vad jag fick på sv-delen och eng-delen. Det var verkligen svårt! Fick 0.8 tror jag, innan provet var jag verkligen bombsäker på att jag skulle få typ 1.2-1.3 haha. Nej men ska skriva om, har bara gjort det en gång.

lisa9

Hur hittar man den där härliga balansen när det kommer till träning och mat som du verkar ha? Är så avundsjuk på ditt avslappnade men ändå hälsosamma förhållningssätt..
Svar: Tack! Det är faktiskt en av dom sakerna jag är väldigt glad och tacksam över när det kommer till mig själv. Att jag faktiskt inte bryr mig så mycket. Sen finns det absolut gånger då jag också mår dåligt över min kropp, då jag tänker ”borde jag verkligen ta pommes?”. Typ imorse när jag vägde mig på gymmet då jag känner att jag gjort en så stor förändring sen början av September då jag började träna.. Ja då hade jag gått upp i vikt, och varför blev jag då lite ledsen när jag innan gick upp på vågen var så jäkla nöjd med resultaten jag nått? Blev galen på mig själv för att jag blev ledsen där ett tag, vem fan bryr sig om vågen egentligen? Om jag nu var nöjd innan ska det inte dra ner mig. Nu har jag bestämt mig för att sluta väga mig, varför ska jag göra det egentligen? En sak om man är väldigt underviktig eller överviktig och det skadar ens hälsa och man måste gå ner eller upp i vikt, annars; why? 
Jag vet i alla fall inte hur jag hittat den balansen, jag har väl bara insett att mitt liv skulle inte vara så roligt om allt handlade om att bli smal eller super-vältränad. Jag gillar att träna, jag tycker att det är roligt. Men mitt liv skulle inte vara roligt om allt kretsade kring vad jag åt, inte åt, hur mycket jag brände på gymmet osv. Enligt mig handlar livet om att ha roligt, det är bara så enkelt. Jag försöker bara göra det jag känner för utan att tänka på det, känner jag för att träna 7 gånger på en vecka gör jag det, känner jag för att inte träna gör jag inte det, känner jag för att äta chips och dipp fast det är torsdag gör jag det och känner jag för att skippa godiset fast jag har tänkt att ha filmkväll gör jag det. Tänk inte så mycket <3

FullSizeRender (6)

Vad är det största du åstadkommit under de senaste 2 åren? Och du får inte säga din lägenhet 🙂
Svar: Guuud vad svår fråga.. Det handlar ju verkligen om vad man menar med åstadkommit.. Jag är väldigt nöjd över att jag lyckades spara så mycket pengar 2015-2016 att jag kunde köpa min lägenhet men det fick jag ju typ inte säga haha. Jag är också väldigt stolt och glad över mitt körkort.. Över att jag tog studenten med bra betyg.. Usch vad svårt, och vad hemskt det känns att typ inte kunna komma på någonting man åstadkommit. Får återkomma när jag kommer på något!

Hej Andrea, jag sitter med ett dilemma jag hoppas du kan hjälpa mig med. Det är så att jag är 19 år gammal, född 97. Tog alltså studenten för snart ett år sedan. Efter studenten har jag jobbat heltid i mataffär och känner väl att det inte riktigt är det jag vill fortsätta göra. Jag har alltid sagt att jag ska jobba ett år och sen börja plugga. Men nu vet jag verkligen inte vad jag vill, ska jag fortsätta på jobbet som egentligen är lite trist även om det ger rätt bra betalt (speciellt när man fortfarande bor hemma) eller ska jag hoppa på en utbildning för lite omväxling även om jag inte är speciellt taggat på att börja studera redan nu? Förstår att det kanske är lika svårt för dig som mig att avgöra vad jag ska göra men kände att jag testar att fråga så kanske jag får någon form av inspiration haha.. Värt att tilläggas är att jag skulle kunna tänka mig att resa men att ingen av mina vänner verkar känna samma som jag. /Amelie.
Svar: Hej Amelie! Vilket dilemma.. Tror att detta är väldigt vanligt, att man redan på gymnasiet bestämmer när man ska börja plugga igen. Jag tror faktiskt att det är rätt dåligt att göra det, för hur ska man möjligen veta vilken sits man sitter i ett eller två år senare? Jag och Mathilda har pratat om detta i podden då Mathilda gjorde just detta, det skapade bara en onödig press på henne just i och med att alla förväntade sig att hon skulle börja plugga; för hon hade ju sagt det själv. Man skulle kunna säga att jag känner två olika saker:
1. Du ska inte börja plugga om du inte verkligen vill det. Nu när du väl har valmöjlighet, ska du inte vänta med det tills du verkligen känner dig peppad och vet vad du vill? Tror att det kommer gå mycket bättre då dessutom.
2. Hur fel kan det bli? Testa att plugga och om det inte var som du hade tänkt dig, hoppa bara av och sök nytt jobb! Då vet du ju i alla fall om du var redo eller inte.

Jag personligen följer väl mer alternativ nummer 1, dock är inte jag missnöjd med min vardag som du verkar vara. Sen nämner du att du vill resa, det tycker jag du ska göra. Alla som varit ute och rest säger ju att man lär sig så mycket av att lära känna nya människor och se nya platser. Do it! Nu har ju jag ett inlägg där man kan hitta en resekompis så du kan ju testa där? Annars kan man ju alltid åka själv. En av mina vänner var i Australien själv i två månader och träffade massor av nytt folk!

G0520071Bild tagen på Menorca, hur sjuuuukt vacker?

Varför är du så anti-religiös? Skulle du kunna besöka en kyrka?
Svar:
Först och främst, jag är inte anti-religiös. Jag är bara icke troende och har lite svårt att förstå hur man kan tro att till exempel Gud skapade Eva och Adam, att Jesus gick på vatten osv. Jag accepterar dock alla religioner och är inte anti personer som är religiösa osv. Ibland kan jag till och med vara avundsjuk på er religiösa, att ha en tro måste vara lugnande till skillnad från mig som lider av dödsångest och får panik av att kolla upp i himlen för länge. Jag har varit i kyrkor flera gånger och tycker att det är väldigt vackert där. Dock skulle jag aldrig gifta mig i en kyrka eller döpa mina barn i en kyrka, det skulle kännas taskigt mot dom som faktiskt tror. Att jag som icke-troende ska lova saker inför en gud jag inte tror på, det är fel.

DSC_7105
Klara Kyrka här i Stockholm, väldigt vacker! 

Svarar på era frågor varje torsdag, har ni någon fråga till nästa veckas inlägg är det bara att kommentera detta inlägg! Kan vara både korta och längre frågor, kraaam på er <3

Dagens lista

bild-2017-01-06-kl-11-30-2Just nu på Espresso House!

Dagens humör: Lugn och harmonisk. Känner verkligen ett lugn i hela kroppen, inte en endaste känsla av stress än så länge. Så skönt!

Dagens mående: Vad är ens skillnad på humör och mående? Aja mitt mående är lycklig!

Dagens borde: Planera helgen. Jag är så sugen på att hitta på något, kanske gå på bio, styra ihop en middag eller något. Vill umgås med vänner eller familj! Jag vill ta vara på helgen i alla fall. Tror dock inte så många i min familj är hemma i helgen men..

Dagens frisyr: Ja ”I woke up like this-frisyren” haha. Nej men har inte stylat håret eller något, ser ut som det gör efter att jag duschat och sen fönat det lite.

Dagens klädsel: Svarta jeans, grå klackskor, grå stickad tröja, svart kappa och grå halsduk.

Dagens planer: Möta Mathilda vid 12 (det här inlägget kommer dock upp lite efter det men men) för att äta lunch och sen podda. Vi hade tänkt göra det på min pappas jobb men sen kom vi på att det är röd dag så det är ingen där som kan släppa in oss.. Även om jag är egenföretagare brukar jag njuta lite extra under helgerna då alla andra är lediga då men röda dagar är mer jobbiga då hela Stockholm stannar upp förutom jag själv haha..

Dagens materiella vill ha: Skulle verkligen vilja köpa ett par trådlösa hörlurar, kanske unnar mig det efter lunchen. Alice fick ett par i julklapp och det skulle vara så skönt att ha när man tränar och slippa sladdarna!

Dagens funderingar: Vart ska jag resa när jag ska resa ensam? En sak som står på min bucketlist är att jag ska resa själv. Och då menar jag att jag ska vara helt själv. Inte att jag ska resa någonstans med människor jag inte känner, jag ska resa SJÄLV. Eller i alla fall vara själv några dagar innan jag träffar några andra. Funderar på att åka en vecka nu i slutet av januari eller i slutet av mars kanske.. Beror på om jag hittar något till ett bra pris!

Och: Hur ska jag göra med yogan egentligen? Jag kanske inte ens gillar yoga? Jag kanske borde börja med mitt gyms yogaklasser innan jag köper klippkort på någon yogastudio.. Vill inte kasta pengar i sjön liksom.

Dagens beroende: Skulle faktiskt inte säga att jag har något beroende. Jag har påbörjat ett coca cola-förbud (typ läskförbud) igen då det också stod på min bucket list. Nu under jul och nyår har jag verkligen överkonsumerat cola och julmust så nu får det bli en break tills jag åker till Karibien i slutet av Februari. Så ja, kanske cola!

Dagens tråkigaste: Att veta att jag i helgen måste åka till tippen.. Min pappa har varit på mig ett tag nu om att jag måste rensa mitt gamla rum ordentligt. Jag har nämligen några sopsäckar kvar där med sånt som ska till tippen. Har inte orkat ta tag i det då det är såååå tråkigt men men.. 

Dagens längtan: Längtar otroligt mycket efter att åka till Karibien med min familj i Februari. Ska bli så roligt att resa med mina två systrar framförallt. Vi har alltid så kul tillsammans trots ålderskillnaden.

Dagens låt: 5 fine frökner!