Arg

Varför snäser jag åt folk i onödan? Eller varför blir jag sådär överdrivet irriterad när någon inte kommer i tid? Jag vet inte.. Det känns bara som att jag är så arg hela tiden. Det är så himla energikrävande och jobbigt att gå runt och vara arg, och sedan bli arg på sig själv för att man är arg i onödan. Eller är det i onödan? Borde jag bli arg eller överreagerar jag? Ingen aning. Jag hoppas bara att jag blir sådär glad igen, så som jag brukar vara. 

 

När jag beskriver mig själv så gör jag det som en positiv tjej. Och det stämmer, men samtidigt kan jag inte sluta tänka på alla mina negativa sidor. Jag jämför mina positiva sidor med mina negativa och ibland vinner de positiva och ibland de negativa. Ibland finns det bara positiva sidor och ibland bara negativa. Jag kommer ofta på mig själv att byta egenskaper, ena veckan är jag si och andra veckan är jag så.  

 

Det skrämmer mig, att jag märker hur jag förändras, oavsett om det är negativt eller positivt. Jag tror inte på att man är exakt samma person hela livet, jag tror att man förändras eller i alla fall växer. Jag är rädd för att det inte är en fas, utan att det är den jag är. Är jag en lättirriterad bitterfitta? Jag hoppas inte det. 

Enter a title

Om jag hade en lägenhet..

Apartmeng
Om jag hade en lägenhet skulle jag vilja att den såg ut ungefär såhär. Storleken kanske inte lär bli den samma som på bilderna hahah.. Men stilen! Jag tycker att det är så irriterande att jämföra priserna för en lägenhet i Stockholm och typ.. Jönköping eller Kristianstad. SJUKT är ordet. Det är så otroligt dyrt att bo i Stockholm, så det är verkligen sjukt. Men men, jag förstår varför och jag själv vill ju också bo kvar här och om många tänker så så är det klart att de kan höja priserna.
 
Läge i Stockholm spelar inte så stor roll för mig. Jag har inga behov av att bo inne i stan utan så länge jag kan ta mig in till stan relativt snabbt så spelar det ingen roll. Mitt mål är iallafall att börja spara till lägenhet direkt efter jag tagit mitt körkort. Det lär bli rätt svårt att få tag i en hyresrätt och bostadsrätt är ju smådyrt haha.. Känns som att det lär bli omöjligt. Just därför jag tänker börja spara asap. Och till alla er som tycker jag är för ung för att tänka på sånt här, ja det kanske jag är. Men jag längtar till att bli vuxen, jag längtar otroligt mycket. 

Framtiden

Jag har ingen aning om vad jag vill. Samtidigt som jag vet tusen saker jag vill. Det kanske är det som är problemet, jag vill så mycket och kan inte riktigt välja något jag verkligen vill göra av alla dessa saker. Efter gymnasiet så ska jag försöka skaffa mig ett jobb så fort som möjligt. Ett jobb med så mycket timmar som möjligt, ett heltidsjobb helt enkelt. Det är lättare sagt en gjort men jag kommer kämpa som bara den för att klara av det. När jag jobbat i nästan ett år så vill jag åka till Asien med Anton. Vara borta några månader och bara ta dagen som den kommer. Bara leva det där livet man verkligen drömmer om. Det känns som att det är efter gymnasiet man kommer att ha tid för det, när annars? När jag rest och jobbat i ett år vill jag plugga, eller egentligen vill jag inte det men jag vet att jag borde göra det. Att välja någon högskoleutbildning är inte heller särskilt lätt, speciellt inte när jag som älskar Stockholm inte vill flytta till någon annan stad i Sverige. 

 
Alla pratar om att det är så grymma studentstäder osv men jag bryr mig inte om det. Att bo i studentkorridor och hela det där lockar inte mig. Jag är inte ute efter att få någon studentkänsla med några pluggkompisar. Hur töntigt det än kan låta så vill jag bara få kunskaper och ta examen för att sen kunna jobba med något jag älskar. Men vad älskar jag? Jag känner mig så vilsen inom detta, jag ser folk med drömmar och visioner om hur deras liv ska se ut medans jag själv sitter och tänker på både det ena och det andra.

 

Förskolelärare verkar kul eftersom jag älskar barn men jag skulle aldrig stå ut med en lön så låg för ett sånt jobb. Polis vill jag bli, jag tror att jag skulle uppskatta spänningen och att det händer något på jobbet. Jag älskar människor, men, skulle jag klara av det verkligen? Att möta barn som blivit lämnade av sina föräldrar, komma in i lägenheter där någon legat död i veckor, eller bli kallas polishora bara för att jag är kvinna? Jag vet inte, jag tror inte det. Fastighetsmäklare verkar roligt, även där träffar man mycket människor och får ta del av någons största affär i livet. Jag tycker det är intressant med köp&sälj, men skulle jag kunna tänka mig att läsa en så pass inriktad utbildning? Något jag dock verkligen vet att jag vill göra är att jobba med människor och även med markadsföring. Det känns som att det är något som skulle passa mig. Eller kanske journalistikutbildningen, jag gillar ju att skriva också..

 

Jag vill ju helst av allt ha en blandning av det bästa. Jag vill jobba med marknadsföring, med människor och mode. Jag gillar att skriva, prata inför folk och när det händer saker. Det är så frustrerande, jag vet så mycket jag vill men jag vet inte vad det är jag vill eller borde göra med alla dessa önskemål. 

En månad till…

VALENTINES DAY!

 

 

Vet ni något jag tycker är otroligt tråkigt? Folk som hatar på allahjärtansdag. ”Man ska vara kärleksfull på alla dagar” blablabla. What ever.. Ja det är självklart att man ska vara det men vad är det för fel med att visa och få lite extra kärlek en dag om året?Nu sitter säkert många av er och tänkter ”det är bara för att hon har pojkvän” men nej jag har alltid tyckt så. Man behöver ju inte fira allahjärtansdag med en kille utan det kan man göra med en vän eller sin familj. Dock tycker jag allahjärtansdag är en perfekt dag att bjuda ut någon. Jag som är väldigt engagerad osv planerar gärna våra årsdagar osv men i år tänker jag nog låta Anton ta hand om allahjärtansdag faktiskt. 

 

Har ni några planer för allahjärtansdag? Har ni något fint minne från en tidigare allahjärtansdag?

Drömmer

 

Jag är verkligen en drömmare. Framtiden är något jag jämt och ständigt längtar efter och tänker mycket på, jag kanske borde tänka mer på nuet ibland då framtiden lätt kan oroa mig och stressa mig lite. Jag längtar så otroligt mycket efter att bli vuxen, inte 18 och myndig utan vuxen. Men när blir man vuxen egentligen? Kanske vid 24-27 års ålder eller något? 

 

Precis som säkert många andra så har jag sedan jag varit liten planerat mitt drömbröllop, färger, kläder, ring, tårta osv haha. Tänkte att jag kunde ge er en liten inblick i hur mitt drömbröllop ser ut. Eller jag har egentligen två stycken drömbröllop, en lite mer realistisk än det ena haha. Det jag drömmer mest om är på en strand på någon paradisö med vit strand och turkost vatten. Jag vill absolut inte ha något avslappnat bröllop där folk bär knälånga strandklänningar med några fula solglasögon (haha förlåt men..) utan då ska det ändå vara ett formellt bröllop fast på stranden. Det lär ju bli rätt varmt kom jag på nu.. men men det får man lida sig igenom. Det är ju ett bröllop vi pratar om hahah!

 

Jag tycker att det är fint att ha vitt tema på bröllop med några små detaljer av andra färger, kanske gul, ljusrosa eller rött. Mathilda och jag pratade idag om hur vi vill att våra klänningar ska se ut, hon vill att sin skulle ha riktigt stor kjol/släp. Jag tycker det är fint men riktigt så stor vill jag inte ha, jag vill absolut ha ett liiiiitet släp och att den ska stå ut från midjan ungefär men ingen fluffig prinsessklänning. Det skulle inte kännas som jag. Något som är väldigt viktigt är att tårtan ska vara god då jag iprincup inte gillar någon tårta hahaha. Det blir svårt. 

 

Det andra drömbröllopet är i någon fin kyrka här i Sverige mitt i sommaren en solig dag i Juli. Helst ute i skärgården eller någon annanstans där det finns vatten och fina träd. Det är väl som sagt lite mer realistiskt då det kostar otroligt mycket att anordna ett bröllop, inbjudningar, klänning, ring, lokal, mat osv. Måste bara lägga till att jag inte har några planer på att gifta mig förens om väldigt länge haha.