Where to go next..

namnlo%cc%88st-1

newyorkcity

Jag har varit i New York två gånger och saaaatan vad jag vill tillbaka alltså. Vill verkligen SÅ gärna tillbaka. Hade egentligen tänkt att boka en resa dit i Oktober eller November men det blir inte av nu pga alla kostnader kring lägenheten. Men i vår eller nästa sommar skulle jag sååå gärna vilja klämma in en resa dit. Skulle vara roligt att åka dit när man har åldern inne för att kunna testa på New Yorks nattliv också.. Åh vad jag älskar den här staden! Ni har väl inte missat min New York Guide??

losanageles
När vi ändå pratar om USA.. Jag har aldrig varit någon annanstans i USA än New York. Skulle så gärna vilja åka till LA eller någon annan stad längs västkusten. Skulle ju dit för några år sedan men var tvungen att avboka pga sjukaste influensan ever.. Mådde SÅ dåligt. Nej men alltså LA känns som ett måste verkligen.

australia
Australien!! Alltså jag MÅSTE dit. Det som känns lite jobbigt är just att det är så HIMLA långt bort.. Men det verkar vara så härlig atmosfär och härliga människor där. För att inte tala om miljön och alla (farliga) djur..

 ko%cc%88penhamnEn annan stad jag vill tillbaka till är Köpenhamn. Jag har varit där två gånger men endast en natt båda gångerna. Men det lilla jag upplevt är sååå positivt. Skulle verkligen vilja boka en weekend dit med Anton i vår eller vinter. Så mycket mysiga caféer och butiker. Tror verkligen det skulle bli en grym resa!


Har ni någon destination ni dagdrömmer om lite extra just nu? Hade tänkt sätta in Karibien på listan men dit har jag ju faktiskt en resa bokad tillsammans med familjen i Februari, can’t wait!!!

Coca cola-förbud..

DSC_9153

Jag har nämnt snabbt i förbifarten för er att jag har coca cola-förbud, några av er har skrivit till mig och undrat varför samt bett mig berätta lite mer om detta förbud. Kan börja med att säga att det inte har någonting med att gå ner i vikt att göra eller med min träning, eller alltså det påverkas ju av att jag inte längre dricker cola men det är liksom inte varför jag valde att ta det här beslutet. Såhär ligger det till, den här sommaren drack jag coca cola VARJE dag, alltså jag skojar inte. Det gick inte EN enda dag utan att jag drack cola så när jag kom hem från Barcelona så kände jag bara att jag måste bli av med mitt beroende, för det är ju vad det blev. Jag kände mig verkligen sjuuuukt sugen på cola på ett sätt jag aldrig känt förut, jag kände att jag var beroende. Jag var inte bara sockerberoende tack vare läsken utan också av själva drycken cola. Så för en månad sedan idag, bestämde jag mig för att det får vara nog.

Jag kommer dricka cola igen, men just nu har jag ett förbud för att avvänja min kropp ordentligt.Jag har bestämt mig för två månader helt utan och sen efter det högst en burk i veckan! 🙂 Jag känner redan skillnad på att jag har mindre huvudvärk och ett mer jämt humör samt att jag inte är lika trött så det känns som ett bra beslut redan nu.. Det var verkligen jobbigt i början, alltså när Anton drack cola framför mig så var det riktigt svårt att inte bryta förbudet. Det gjorde mig dock bara ännu mer förstående för att detta verkligen är något jag måste göra. Det är fan inte hälsosamt på något sätt att känna ett sånt starkt begär efter något..

Då är det dags att göra slut..

37a0a1efb5b11b729678d884d48a639f

Ett favoritämne som jag delar med er är kärlek. Det verkar i alla fall så när jag kollar statistik på podden och bloggen när ämnet tas upp. Men det är väl självklart, jag skulle kunna prata om kärlek och relationer i evigheter. Tycker det är så roligt att prata om det med kompisar. Att jämföra hur man bråkar, vad man bråkar om med sina pojkvänner/flickvänner eller hur kompisarna som är singlar ser på andras förhållanden osv. Jag tänker att nu när sommaren är slut och hösten börjar krypa sig på så rensar många i sina garderober, det kanske även är dags att rensa bland sina förhållanden? Kanske till och med göra slut med sin flickvän eller pojkvän.. Punkterna jag radar upp här nedanför är saker som jag personligen inte tycker är okej och är anledningar till att man bör göra slut eller i alla fall börja ifrågasätta sin kärleksrelation. Jag själv har ju aldrig gjort slut med någon eller velat göra det men har som sagt skrivit ihop detta utifrån kompisars erfarenheter samt egna erfarenheter där liknande problem funnits i kompisrelationer.

dagsatt

1. Din partner ger dig skäl att bli orolig för att hen ska vara otrogen. 
Det här är tyvärr väldigt vanligt. Att gå runt och oroa sig över att han eller hon ska göra något med någon annan. Det är dock något man sällan tänker på längre än några minuter per år, om din partner inte ger dig anledning till att faktiskt vara orolig. En grej om man har ett öppet förhållande, annars tycker jag att otrohet är något av det värsta man kan utsätta en annan människa för. Det är enligt mig inte okej om min pojkvän skulle skicka flirtiga sms till andra tjejer, be om bilder osv. Har hört så många tjejer som konfronterat sina pojkvänner och då försvarar dom sig med ”Men gud det var ju bara på skämt, chilla”. Det är inget jävla skämt? Var det NÅGON som tyckte det var roligt? Nej. Du som läser det här förtjänar så mycket mer än någon som alltid blir lite för närgången på klubben. Du förtjänar mer än en partner som smsar med andra även om det ”bara är på skämt”. Om tvåsamhet när något man kommit överens om så är det i mina ögon sjukt viktigt. Kan inte tänka mig något jobbigare än att hela tiden gå runt och vara orolig, hela tiden vilja kolla i hans telefon för att försäkra mig om att allt är som det ska. BIG NO NO!

2. Din partner är elak mot dig.
Man är inte alltid överens, man kan tycka att den andra är dum i huvudet och man kan inte alltid förstå hur hen kan resonera som hen gör. Precis som med alla andra i sitt liv så tycker man aldrig samma om allt. Bråk kommer ju uppstå, för vissa mer och andra mindre men bråk kommer hända, det är bara så det är. Något som dock enligt mig aldrig är okej, är att vara elak. Absolut bråkar jag och Anton, och det kan vara svinjobbigt. Men aldrig skulle vi vara taskiga mot varandra med flit. ALDRIG skulle jag skrika fula ord mot honom och aldrig skulle han göra det mot mig. Alltså helt ärligt? Om Anton skulle säga ”Fan vad äcklig du är, jävla vider”, då skulle jag starkt börja fundera på vad fan vi har för relation egentligen. Vart finns respekten för den andra om man tycker sig ha rätten att vräka sig ut liknande? Det behöver ju inte bara vara vid bråk, har även bekanta som fått höra elaka pikar osv i vardagen som enligt mig är så oacceptabla och taskiga. Har man ingen respekt för varandra är kärleken rätt förstörd enligt mig.

3. Din partner prioriterar inte dig.
Detta kan ju vara omedvetet eller medvetet, men oavsett så gör det ju lika ont. Det gör ont att inte prioriterad lika högt av sin kärlek som man själv gör. Att vara ett andrahandsval när man är i en kärleksrelation är tufft och om det inte är ömsesidigt outhärdligt. En sak om båda känner att relationen inte behöver så mycket tid och omsorg, men det är hemskt att ensam stå och känna att man kämpar för något som den andra inte gör. Problemet här blir ju att det är svårt för den som prioriterar relationen högre att sluta prioritera den lika mycket som förut, därmed ligger ansvaret lite på den andra. Att möta den som känner sig sviken, eller så får man göra slut.

4. De dåliga stunderna är fler än de bra.
Det kan kännas som en självklarhet, men det är lätt att trycka bort tankarna om att de dåliga stunderna kanske börjar bli lite för många. Alla har dåliga stunder, som individer, som vänner och som par. Relationen kommer inte vara 110% perfekt hela tiden. Men det är verkligen viktigt att börja se över de dåliga stunderna när de helt plötsligt börjar bli oftare man bråkar eller kanske funderar på om man verkligen har känslor för den andra. Det är stor skillnad på en svacka och att det är dåligt på riktigt, innerst inne så vet man nog när det gått lite för långt..

5. Du saknar inte längre.
Ett stort tecken på att det kanske är dags att göra slut är när man inte längre saknar och längtar efter sin partner. Jag har flera vänner som upplevt just detta. Att det kanske kan gå en vecka, en månad utan att man ens på riktigt saknar personen, ibland kan man sakna att ha någon att krama men saknar man verkligen personen? En grej att man kan tycka att det är lite skönt med egentid men ni vet nog vad jag menar. Precis på samma sätt som jag kanske upplevt med vissa vänner. Man kommer helt plötsligt på att man själv inte hört av sig på länge, och att det kanske inte gör så mycket..

Tusen tack till er alla <3

internet

Alltså förstår ni hur glad jag är? Inte bara har jag köpt en lägenhet vilket varit en dröm sedan jag var typ 15 (var hemnetberoende redan då). Inte bara det, utan jag har även blivit överröst med fina ord av er som nästan satt mig i chock. De här dagarna har jag varit mer tacksam än någonsin. Jag är så otroligt tacksam över relationen jag har till min familj, mina vänner, min pojkvän. Men inte bara till dom, utan även för min relation till er. Jag undrar seriöst, inte bara något jag säger, finns det någon annan person inom sociala medier som har lika fina människor som följer en som ni? Under de här senaste dagarna har jag verkligen märkt mer än någonsin hur otroligt snälla ni är. Det är SÅ många som varit genuint glada för min skull, som skrivit långa mejl om hur glada de är för mig osv. Alltså jag ryser i detta nu för att det är så sjukt. Tyckte tweeten ovanför sa det så bra. Internet är på riktigt, relationen mellan mig och er är på riktigt. En blogg, instagram, snapchat osv kan vara på riktigt. Det kan förmedla någonting på riktigt, och det verkar ju verkligen som att ni tycker att det känns så också med tanke på alla era fina kommentarer.

Jag vill bara säga att jag är SÅ tacksam. Så tacksam över att jag kan jobba med det här och för att ni är så otroligt fina människor. Jag är extremt skonad från näthat i förhållande till många andra, jag får så mycket kärlek från er varje dag. Och det betyder verkligen så mycket för mig att ni typ ser mig som en vän, som man blir glad tillsammans med. TACK BÄSTA NI! <3

JAG HAR KÖPT LÄGENHET!!

dsc_1996dsc_1997 dsc_1998Alltså ärligt talat. HÄNDET DET HÄR? För det känns verkligen som en dröm. Men okej, vi tar allt från början. I söndags var jag på en först till kvarn-visning. Det var totalt 22 lägenheter som såldes till de första som ville ha dom till fast pris. Jag gillade dock inte lägenheterna vilket kändes lite segt då jag typ skulle missa en annan visning pga dom där 22 till fast pris. Mamma körde ändå mig och Anton till den där andra lägenheten även om visningen slutade om 2 minuter. Och det kan man säga var väääldigt bra. När jag och Anton gick in i lägenheten fick vi en såå bra känsla. Ni som också gått/går på visningar vet vad jag menar. Den var inte nyrenoverad eller så utan jag bara fick en så tydlig känsla av att ”det här skulle kunna bli mitt framtida hem”. Problemet här var bara att jag visste att den skulle bli dyrare än vad jag hade lånelöfte på.

Dagen efter, alltså i måndags ringde jag min bank och försökte övertala min bankkvinna att låna ut liiite till. Samtidigt som banken håller på att tänka och räkna ringer mäklaren mig och säger ”bara så du vet så är du den enda som fortfarande är intresserad förutom den som la senaste budet.”. Jag ba PANIIIIK, men till slut fick jag OK av banken så i tisdags kväll la jag mitt sista bud och hoppades innerligt att ingen annan skulle lägga över det. Och ingen gör det!?? Jag ba WTF!? Haha det händer liksom inte? Så klockan 11.15 igår hade vi möte på mäklarfirman med säljaren och så skrev jag på min alldeles första lägenhet.

dsc_2000
Det är en tvåa som ligger straxt söder om Södermalm här i Stockholm. Det tar mig bara några minuter in till stan och det finns massor av bra kommunikationer. Det känns verkligen såååååå bra! Den är på 55 kvm och ligger rätt högt upp i huset. Här ovanför ser ni bilder på balkongen och en del av vardagsrummet. Ska bli roligt att ta före och efterbilder. Planerar att måla om väggar och göra i ordning alla golv förutom i hallen, där är det marmorgolv! Och jag fått tillträde i slutet av oktober eller i början av November, det är inte helt spikat ännu.

dsc_2002

Roligt att tillägga är att Anton inte hade någon som helst aning om att jag ens var med i budgivningen. Grejen är den att jag inte orkade säga till folk att jag var med och budade då det är så jobbigt att bli besviken och sen behöva meddela om att allt sket sig (som alla andra femtioelva gånger). Så de enda som visste var mamma, pappa, Alice och Mathilda. Han frågade mig om hur det gick med budgivningen och jag ba ”åt helvete” (not). Sen höll jag mig hela dagen igår efter vi skrivit på för jag ville berätta det för honom när vi var med varandra och inte via telefon. Så igår när vi träffades berättade jag att jag hade shoppat och frågade om han ville se vad. Han ba, ”ja gärna!”. Så öppnade jag pärmen jag fått från mäklaren med den här lappen högst upp 🙂 Så jag har inte bara köpt min första lägenhet, jag ska även bli sambo!!! Han blev såååå glad och jag med, så igår gick vi ut och käkade på restaurang för att fira. Alltså jag ber verkligen om ursäkt över att jag skrivit så dåligt i det här inlägget men är verkligen helt euforisk, och så himla tacksam <3

BEST DAY EVER!!