Ska vi lämna Stockholm?

Växte upp i Jönköping och under tonåren kände jag bara att jag ville där ifrån, Stockholm, New York eller London - ju större stad desto bättre. Bodde utomlands i ett år och sedan 3 år tillbaka i Göteborg för att plugga. Men längtar mer och mer tillbaka till Jönköping och känner verkligen att det är där jag vill att mina barn ska växa upp. Lagom stor stad där det är möjligt att köpa villa till rimliga priser bara 10 min från stan och samtidigt ha skogen eller landsbygden precis utanför dörren. Att kunna ta sig överallt smidigt och att det är lugnt och slippa oroa och ”skumma områden” är något jag verkligen värdesätter mer och mer när jag börjar fundera på barn. Tror man behöver tid för att mogna i det men numer är storstadsstressen inget som lockar mig alls. <3

Jag kommer från Stockholm, Huddinge faktiskt och har trivts att växa upp så men ändå haft närhet till stan. Flyttade till LA efter studenten för att jobba som au pair och flyttade sedan till Örebro för att plugga till socionom. Trivs bra här och börjar fundera på om jag kanske vill köpa större lägenhet eller radhus här då jag också börjat tänka om kring att flytta tillbaka till Stockholm direkt efter examen då jag också tänker på det ekonomiska. Att kunna köpa något större med uteplats och flera rum och närhet till både stan och natur samt kunna cykla överallt, känns i nuläget mer lockande än storstad. Men inget är hugget i sten och kanske blir det Stockholm senare i livet för att komma närmare familjen ☺️ kan tipsa om att både Örebro och Västerås är mysiga städer som är mellanstora och nära Stockholm samt att man får mer för pengarna när man köper bostad.

Åh jag är ihop med en kille som är från en liten stad och just nu bor vi i Stockholm. Det är vår eviga diskussion, var det är ”bäst” att bo rent praktiskt, ”bäst” att växa upp, ”bäst” att bo när vi skaffar Familj. Vi kommer inte fram till någonting för vi har exakt samma tankegångar som du beskriver ovan.

Jag tänker lite som du i den frågan. Har på senare tid börjat känna att jag mycket hellre har en lite större trädgård och nära till skog och vatten än att bo centralt. Jag vill ha min egen oas där jag kan slappna av.

Jag bor i Karlstad och jag älskar storleken på vår stad. Jag kommer däremot från en mycket mindre ort så jag vet ju inte hur det är att flytta från en storstad till en mindre stad. Men för mig räcker det verkligen med storleken, jag behöver inte fler klädaffärer, biografer, mataffärer, taxibolag med mera. Det enda jag kan sakna är liiiite mer restauranger, men samtidigt har det kommit så mycket mer på senaste tiden så det kommer väl förhoppningsvis. Skulle jag bo i en större stad skulle jag förmodligen få ångest över alla valmöjligheter. Jag känner mig så trygg i denna stad, men det beror kanske på att jag bor i en ”finare” stadsdel och inte är ute och springer så mycket om nätterna längre. Det finns så mycket fantastisk natur nära och vattnet ligger också nära så det finns mycket badmöjligheter på sommaren. Som sagt, jag skulle aldrig vilja flytta till en större stad.

Tycker verkligen att ni ska ge både jönköping (dalviks-trakten/torpa) och skövde en chans ? båda är supermysiga städer!!

Jag är uppväxt på en ö utanför Göteborg och bor nu i centrala Göteborg med min sambo men vi kommer återvända till ön om några år, när vi vill ta nästa steg i livet. Jag har haft en fantastisk uppväxt och vill ge mina barn detsamma. Dessutom värdesätter jag närheten till familj, något jag förstår att du också gör. Varför inte som du skriver, isåfall flytta någonstans lite utanför Stockholm? Då har ni familj, vänner och storstaden nära, men kommer ändå ut till lugnet.

Åh jag hade typ skaffat landställe någon stans om jag vore er! För att typ landa. Ha kakan och äta den med. Se om det är något för er 😊 själv vill jag typ bo på en ö. Tänk Tjorven! Så läge det finns en affär och några grannar liksom

Jag är uppvuxen på landet utanför en medelstor stad. Jag har bott i en villa med familjen med åkrar omkring samtidigt som det var ca 15 minuters körtid till centrum. Min uppväxt var fantastisk och jag älskade att ha lugnet och naturen så nära. Nu när jag flyttade hemifrån för att studera så bor jag mitt i centrum i en lägenhet. Det är först nu som jag förstår hur mycket jag verkligen kräver naturen och friheten på landet. Jag mår nästan dåligt nu på sommaren av att bo i en lägenhet i stan, utan möjlighet att gå ut och dricka morgonkaffet på verandan, haha! Jag bor i centrum enbart för att det är det mest ekonomiska och smidiga nu då jag studerar, så fort som det är möjligt så kommer jag bosätta mig och min framtida familj utanför en stad, men på landet! Jag tror man känner det inom sig, att man kräver naturens närvaro och den livskvaliten som det ger. Det är ju olika för alla, men jag vill verkligen ha precis det som jag växt upp med! Sedan är det ju en väldigt bra bonus att det också är något billigare, mer livskvalitet!

Har bott i stockholm nästan hela mitt liv, har typ alltid känt mig 'hemma' men ändå inte. Älskar att resa och har ändå alltid känt att det finns mer att se i världen och lever man bara en gång så varför inte testa? Det värsta som kan hända är att man flyttar hem igen men då har man ju testat och mest troligt lärt sig såå mycket om världen och sig själv, vad man vill ha av livet och vad man värdesätter. Läste ett år utomlands på gymnasiet vilket var underbart. Kom hem till stockholm igen och kände mig hemma ett tag. Jag kan nog inte vara på samma ställe för länge heller. Så jag flyttade till Australien och har vart här i snart två år nu, ingenting slår att ha havet såhär nära och livsstilen dom har här. Tror verkligen ni skulle älska och utvecklas så mycket av en längre period här eller på Bali, våga! Saker har en tendens att lösa sig!