Back on track

Allmänt

Hej på er. Vilken tid det har gått sedan vi hördes sist men det har helt enkelt inte gått. Jag har försökt skriva om annat än terrordådet och mina känslor kring detta men jag befinner mig fortfarande i chock och sorg. Jag kan inte sluta tänka "tänk om" kring mig själv samt mina nära och kära. Jag ser liksom bilder i huvudet från händelsen även fast jag inte var där, det är så konstigt och jobbigt. Har en konstant känsla av illamående och smått panik. Känner inte rädsla för att något nytt ska hända utan snarare rädd över vad som hade kunnat hända mina nära och kära. Aja, nu börjar jag prata om det igen men ska sluta nu.

Idag har jag i alla fall först jobbat hemifrån, haft ett sååååå roligt möte (som jag typiskt nog inte kan berätta om..) och fixat lite inför några samarbeten som ska upp under veckan. Har som sagt haft lite svårt att fokusera sedan i fredags så har skjutit upp massor av saker som jag halvt tog tag i imorse. Sen mötte jag Alice vid halv ett för att äta lunch tillsammans. Vi åt på Taverna Brillo och självklar beställde vi en tryffelpizza! Sen gick jag runt på stan, gick förbi Åhléns och hörde en grupp sjunga Haleluhja (börjar självklart gråta) och köpte underställ och skidstrumpor. Nu ligger jag i soffan och redigerar bilder, kolla youtubeklipp, letar efter middagsrecept och skriver detta inlägg samtidigt hehe. Puss!

Gillar

Kommentarer

ISA,
Ja, man måste väl nästan ta nya tag och komma tillbaka till vardagen. Vill gråta varje gång jag är på stan och ser alla blommor och hur folk går fram och kramar poliserna. Så känslig nu juuu :'(
isabyl.devote.se
Fanny
,
Ska ni på skidsemester? 😊
Petra Nordqvist,
Alice är så söt! 😃 Gott med pizza
www.petras.fi
sofia w
,
Jag känner exakt likadant som du.. helt plötsligt under dagen kan jag få upp bilder i huvudet av hur lastbilen åker i full fart och kör på folk, trots att jag var hemma när detta hände. Jag känner mig också allmänt sorgsen och tänker på alla jag känner som hade kunnat befinna sig på platsen. Min lilla mormor var på hötorget när det hände och tänk om hon inte hade varit det... Även jag skulle faktiskt ha befunnit mig i stan då jag och mamma skulle träffas vid åhlens klockan 3. Jag tackar alla makter som finns över att vi hade ändrat våra planer några timmar tidigare. det känns skönt att läsa att man inte är så ensam som man tror med sina känslor. kram på dig!