Carpe Diem?

Okategoriserade, Texter


Det sista kvartalet av 2015 har varit rätt jobbigt för mig. Jag har helt ärligt talat inte riktigt varit på topp rent psykiskt. Kanske har mycket att göra med att jag inte trivdes i lägenheten och helt enkelt har haft så otroligt mycket att göra. Missförstå mig inte, jag älskar att ha saker att göra men inte att ha för mycket att göra. Jag har under den här hösten verkligen upplevt att tiden inte räcker till, ungefär exakt som så jag kände under hösten i 2an på gymnasiet. Det kändes bara som att jag aldrig hann slutföra något ordentligt innan jag var tvungen att påbörja något nytt.

Jag längtar så mycket till 2016 för då kommer jag göra massor av nya saker, jag och Mathilda kommer göra nya saker med podden osv. Känns skönt att få en ny, fräsch start. Jag vet att man egentligen inte behöver 1a Januari för en nystart men ibland kan det vara skönt att lite räkna ner för att hinna mentalt förbereda sig på att ge järnet liksom. Samtidigt får jag fan lite panik, det är mindre än en månad kvar på 2015, det här året har verkligen flugit förbi i raketfart. Jag har hunnit göra så mycket men det känns som att allt har gått så snabbt att jag knapp hunnit ta in det. Jag hoppas verkligen på att kunna carpa lite fler diems 2016, det ska nog bli mitt nyårslöfte hur töntigt det än låter. NJUT AV LIVET FÖR FAN ANDREA. Alltså ärligt talat, jag måste njuta av stunden även om det bara handlar om att mitt kaffe är gott eller att min buss är i tid. Det känns ibland som att jag bara springer igenom livet och som sagt inte riktigt hinner förstå exakt vad det är som händer.

Jag är liksom nervös över att jag inte kommer njuta i Thailand. Jag ser fram emot resan sååå mycket men jag har ju självklart redan börjat tänka på när jag vill på skidsemester och vilka datum jag och Anton borde åka någonstans i sommar. FÖRSTÅR NI??? Alltså jag blir så trött på mig själv när jag sitter här och erkänner samt inser mitt beteende. Jag ska på världens mysigaste resa om mindre än en vecka men jag carpar så dåligt att jag tänker på resan som kommer ske i sommar. Jag liksom tänker för mycket framåt hela tiden, det är sorgligt att leva sitt liv på det sättet. Absolut att man ska längta till saker, absolut att man ska se fram emot saker men det är det enda jag gör känns det som. Jag ser bara fram emot saker, och när de sakerna väl sker så tänker jag på andra saker som ska hända eller som jag vill ska hända istället för att sitta där på hotellbalkongen i Thailand och njuta av min perfekt kalla coca cola.

Gillar

Kommentarer