En rädsla jag har..

Är inte att vara i vatten haha.. Men tyckte att den här bilden speglar ensamhet vilket är en rädsla jag har. Vi har pratat en del om det här i podden, vet inte om jag skrivit om det förut här i bloggen men det är något jag tänkt mycket på den senaste tiden så tänkte att jag gör ett inlägg om det. Jag förstår om vissa av er inte riktigt förstår vad jag menar nu med att jag är rädd för att vara ensam. Eller egentligen är jag inte rädd för att vara ensam, utan jag är rädd för att bli och känna mig ensam. Att vara själv är inget problem för mig, jag tycker att det är skönt att shoppa själv, att vara hemma själv osv. Men det känns som att det är en sån otroligt tunn gräns mellan att njuta av att vara själv till att känna sig mest ensam i hela världen.

Jag oroar mig för framtiden, att jag ska bli ensam. Helt ärligt talat så vet jag inte varför, jag har inte blivit övergiven eller sviken av någon i min närhet. Det har inte heller hänt någon i min närhet så vet inte riktigt vad det kommer ifrån. Jag får panik av tanken att jag en dag kanske inte har några vänner, familj eller pojkvän som bryr sig om mig. Och dessa känslor kommer liksom helt oprovocerat, det är ingen i min närhet som visat på något som tyder på att detta är något som kan ske. När jag bodde i min hyresrätt var jag själv, men jag kände mig också ensam. Att vara själv är något som jag ser som ett val, medan att vara ensam mer är en känsla. Jag visste att jag hade folk som älskade mig men när jag satt där och åt middag själv så kände jag mig så jäääkla ensam. Och ibland, även nu när jag bor hemma när jag är själv så får jag bara dessa ångestattacker av ensamhet som i efterhand känns superlöjliga.

Men det kanske bara är mänskligt, att känna att det kanske egentligen inte finns någon som kommer förstå en helt och hållet. Och min rädsla är väl egentligen att dessa sekvenser av ensamhet ska stanna. Att jag någon dag kanske kommer känna så för alltid. Jag såg en bild på google med ett citat som jag tycker stämmer så otroligt bra överens med hur jag känner/är. "I am fiercely independent, but I am also terrified of being lonely". Såhär känns det nästan som att det alltid är med mina "problem". Jag är liksom motsatserna samtidigt. På samma sätt som jag är en otroligt stark individ, är jag också otroligt skör. Jag är självständig, men rädd för ensamhet. Det går liksom inte ihop..

Gillar

Kommentarer

Filippa,
Jag kan verkligen relatera SÅ mycket till det här inlägget! Tack för att du sätter ord på det som jag tror väldigt många faktiskt känner. Kram
icarly12
Hanna,
Jag kan relatera till 100 %! Men för mig har det bara blivit värre. Jag är 19 år nu och om jag är ensam hemma en kväll så kan jag inte ens sova i min egen säng utan jag sover i mammas. Får panik av att vara ensam och ringer mina föräldrar hela tiden. Jag är väldigt självständig och tar mycket plats i övrigt (är inte alls blyg) men har så svårt för att vara själv...
hannalinneas.devote.se
Matilda,
Hej Andrea! Brukar inte kommentera din blogg sådär jätteofta men följer den slaviskt! Tycker om den så mycket. Vad jag tänkte påpeka nu är att jag märker att du bytt teckensnitt i dina inlägg, och jag vet inte om jag är ensam om detta men jag upplever den jobbigare att läsa än den förra du hade. KRAM
matildajohansson.forme.se
Wilma
,
Gud jag kan verkligen relatera till detta! Även om jag har pojkvän, familj och många vänner så känner jag mig extremt ensam ibland. Allt känns hopplöst! Kan till och med sitta i ett rum med mina kompisar och ändå för några sekunder känna mig ensam. Ska tillägga att jag varit i en depression och att detta var som värst under den perioden, men det sitter fortfarande kvar i mig. Men man behöver verkligen inte varit/va deprimerad för att känna så dock. När jag känner mig ensam brukar jag oftast känna stress och oro för framtiden. Jag brukar då lugna ner mig genom att faktiskt intala mig vilka som älskar mig och att skulle jag någon gång bli ensam kan jag bara flytta och skaffa nya vänner. Jag brukar tänka att jag aldrig ska ge upp, det finns alltid ett sätt. Jag tänker också på roliga saker jag har planerade framöver, typ en resa eller att jag ska sova över med en kompis. Då känns det genast bättre!
Siri,
Känner verkligen igen mig!! Klarar av att vara ensam men tanken av att vara ensam i framtiden skrämmer mig..
nouw.com/sirieinarsson
Matilda
,
Kändes så bra att det finns fler som har samma problem som en själv.. Samma här så har jag pojkvän, vänner jag verkligen ÄLSKAR och en familj som älskar mig också men av någon anledning så har jag så svårt att sova ensam. Jag är 15 år och jag och min kille har varit ihop sen början av 8an så i september två år. Vi är vana att sova ihop men ber mamma mig att vara hemma och sova själv så får jag direkt ångest och tvångstankar för jag känner mig så himla himla ensam, som om jag bara ligger där och är HELT tom.. När jag vaknar dagen efter så inser jag vad töntigt det verkar att vara rädd för att sova själv och vara själv men det är inte töntigt. Alla har olika problem i livet och även om det inte handlar om kärlek eller vänskap så kan det fortfarande vara problem. Älskar att veta att det finns fler som känner som mig! Kram
Lanas modeblogg,
Gud vad sjukt, jag känner verkligen EXAKT samma sak. Det är sjukt svårt att förklara för folk för det makes no sense i vissas öron. Känner verkligen igen mig så det är läskigt
www.lanas.se
Viktoria,
Hej!:) Jag känner precis likadant! Så skönt att höra att man inte är ensam. Det är verkligen jättejobbigt att ha denna känsla, det liksom kryper inom mig & det ända jag vill är att fly från min egen kropp! Vet inte hur man ska komma över denna känsla...., men vi finns här för varandra. KRAM!
nouw.com/VVMP
Viktoria,
Hej! 😊 Känner precis samma känsla inombords! Så skönt att höra att man inte är ensam. Denna känsla är så himla jobbig & obehaglig! Känner ibland att jag bara vill fly från min egen kropp! Vet inte hur man kommer över denna känsla, men vi finns här för varandra. KRAM!
nouw.com/VVMP
Maja
,
Hej, jag känner igen mig så mycket i detta och undrar om du har lite tips på låtar som speglar ensamhet. Jag håller på med ett skolarbete med känslor men hittar verkligen ingen passande låt till ensamhet.