Ledsen

Allmänt, Texter
Hej på er. Det känns så tråkigt att behöva skriva det här inlägget men jag känner verkligen att jag behöver göra det. Vissa av er var säkert inne på min livestream här om dagen då jag tog upp detta, det var så skönt att prata av mig men jag känner verkligen att jag skulle vilja få det nedskrivet också. Under min insta-live så tog jag upp att jag fått en hel del negativa kommentarer på sista tiden, mer än vanligt. Medan jag tog upp detta och pratade om mina känslor kring detta blev jag väldigt känslosam, jag började till och med gråta mitt i allt. Trots att jag grät så kändes det ändå värt att fortsätta prata om det, för det finns ju en tydlig anledning till att jag grät. Jag är så himla ledsen över att det varit så mycket (i förhållande till vad det brukar vara) negativa kommentarer här på bloggen i September och nu börjar av Oktober. I jämförelse med många andra i den här branschen vet jag att jag får utstå väldigt lite men det är liksom ingen statistik som gör mig mindre ledsen, det är omöjligt för mig att inte ta åt mig.

I livet så går ju saker upp och ner. Vänskapsrelationer, ens egna mående, intressen och jobb. Jag är fullt medveten om att min uppdatering 2018 inte riktigt varit som tidigare år. Är fullt medveten om att det inte lagts ner lika mycket tid på mina sociala kanaler som tidigare. Under första delen av 2018 har jag inte riktigt känt samma glöd för bloggen och youtube som tidigare. Jag hamnade liksom ur fas när jag började skolan och har inte riktigt hittat tillbaka än. Eller ja, nu känner jag att jag börjar göra det igen men aa, innan nu. Oavsett om saker har gått upp och ner så har jag absolut inte "försvunnit från sociala medier" som några av er uttryckt det som. Att påstå att jag helt försvunnit från sociala medier tycker jag är en ren och skär överdrift. Även om jag uppdaterat mindre än 2017 så har jag fortfarande uppdaterat Twitter, Youtube, Podcast, Instagram, Blogg och Snapchat regelbundet, även om vissa är mer och vissa mindre.

Om man önskar att se mer eller annorlunda saker i bloggen får man självklart skriva det. Självklart får man komma med önskemål och tips. Det gör mig inget annat än glad. Jag driver ju mina kanaler för att jag tycker att det är roligt men självklart är det ett jättestort plus i kanten om jag kan göra er så nöjda som möjligt. Tidigare när jag fått kritik och tips så har det varit på en bra och mogen nivå, med en snäll ton. Men på den senaste tiden har det varit en snäsig, taskig och nästintill hotfull stämning i mitt kommentarsfält. Nu vill jag självklart bara tydliggöra att en stor majoritet av er alltid är supergulliga mot mig och oftast skriver snälla och fina saker, men det känns som att det växer en negativitet i kommentarsfälten som gör mig illa till mods. Som faktiskt gör att jag för första gången sen jag började med det här för tio år sedan är nervös och rädd för att gå in och läsa mina senaste kommentarer.

Nu kanske vissa av er undrar; men vadå? Vadå för negativa kommentarer? Jag har inte sett någonting? Nej och det beror på att jag väldigt, väldigt sällan godkänner kritiska kommentarer. Det har jag mycket väl förstått att vissa av er uppfattar som omoget, dåligt och konstigt men i min värld känns det helt rimligt. Jag läser vad ni skriver, varför ska alla mina läsare ta del av det? Oavsett om det handlar om något så enkelt som att min "uppdatering suger" eller att "fan vad ful du blivit under senaste halvåret". Jag ser liksom ingen poäng i att släppa ut sånna kommentarer i mina kanaler. Min blogg - jag bestämmer. Och jag bestämmer mig för att detta ska vara en glad och positiv plats. Det finns i alla fall några återkommande fenomen/typer av kommentarer som dykt upp på sistone som jag vill ge lite svar på tal för en gång för alla.

"Har bloggen blivit någon JÄVLA matblogg?"
Svar: Nej bloggen har inte blivit någon jävla matblogg. Min blogg har alltid varit en livsstilsblogg och kommer förmodligen alltid att vara det så länge jag har kvar den. Det som intresserar mig och det som tar upp min tid är det som kommer speglas i bloggen. Om jag gillar att laga mat kommer ni få läsa lite mer om det, om jag skulle bli gravid skulle ni få läsa massor om det. Så har det alltid varit. I vissa perioder har jag tillexempel varit betydligt mer intresserad av smink än vad jag är nu och då har det även varit fler inlägg om smink här i bloggen. Jag publicerar kanske 1-3 recept i veckan, jag har så svårt att förstå hur det är något som kan vara ett störningsmoment eller hur det gör att bloggen klassas som en matblogg.

Tycker att Therese Lindgren sa det så bra för något år sedan när hon fick kritik/hat för innehållet i hennes videos oavsett vad hon la upp. Man får se mitt innehåll som ett smörgårdsbord, som en buffé. Vissa saker kommer man gilla jättemycket, vissa saker tycker man är okej och vissa saker ogillar man. Inte går jag till en buffé och blir förbannad över att jag inte gillar fisk? Det finns ju annat jag kan uppskatta. När jag gjorde min undersökning här om veckan så fick jag ungefär 6000 som svarade. Svaren var väldigt blandade, svaren visade att intresset för exempelvis mat, träning och mode var lika stort men hos olika personer. Den matintresserade som går in på min blogg måste därför ha i åtanke att det finns faktiskt dom som verkligen gillar att läsa om träning på min blogg. Bara för att hen inte gör det så är det ingen idé att sitta och spy galla över mina träningsinlägg som inte är speciellt många per månad.

"Du skriver om Gustav hela tiden. Varför har ni startat en gemensam youtubekanal? Varför är alla dina videos med Gustav nu? Varför skriver du alltid vi-form?"
Svar: Om ni inte har märkt det så är jag och Gustav tillsammans, vi är sambos. Vi är med varandra så ofta vi bara kan för vi älskar varandra. Gustav är den personen jag umgås mest med och självklart har jag därför skrivit mycket om honom senaste halvåret. När jag bodde hemma nämnde jag min pappa och min syster dagligen. När jag och Mathilda var i USA nämnde jag henne dagligen. När jag och Mathilda var i USA skrev jag i vi-form. För vi gjorde saker tillsammans. På samma sätt som jag och Gustav lagar mat tillsammans här hemma, går och handlar tillsammans, tvättar tillsammans. Jag förstår verkligen inte hur vissa av er kan bli förbannade över det? Här om veckan fick jag en kommentar som löd:

"MEN JAAA!!! VI FATTAR ATT DU ÄR KÄR!? Du är inte direkt den enda som är kär i den här världen. Wow ni äter mat tillsammans? Allt man läser är vi vi vi vi vi vi vi. Vi FATTAR"

Inlägget handlade om min måndagsmorgon. Och jag skrev:
"Dagens frukost åts på Snickarbacken 7 tillsammans med Gustav. Han skulle på ett möte i stan så jag följde med in så passade vi på att lyxa till det med frukost ute. Något jag älskar att vi har gemensamt är vår kärlek till frukost, eller ja till mat generellt om man ska vara ärlig. Just nu sitter jag på ett annat café och gör klart formuläret jag nämnde igår. "

När det kommer till dessa typer av kommentarer måste jag säga att jag blir väldigt ledsen och besviken. Inte i min vildaste fantasi kan jag förstå varför man skulle kunna bli så fruktansvärt arg och provocerad. Sen vill jag även gå igenom det här med min youtubekanal som också det blivit en hel del dramatik kring. Under 2018 har jag lagt upp sammanlagt tio videos. I tre av dom är Gustav med. Ändå har jag fått kommentarer som "Varför har ni startat en gemensam youtubekanal? Så tråkigt att du aldrig gör egna videos längre". På vilket sätt är Gustav med i alla videos? På exakt samma sätt som Mathilda var ett stort fokus i mina USA-vloggar är SJÄLVKLART Gustav det när vi är iväg och reser tillsammans. På exakt samma sätt som Alice tog mycket fokus i min Barcelona-vlogg när vi var där tillsammans. Och som jag skrev förut. Min blogg, eller egentligen alla mina kanaler handlar om mitt liv. Oavsett vad som tar fokus, oavsett vad jag är intresserad av så är det vad som kommer speglas här. Skulle jag bli intresserad av antika klockor, ja då är det vad ni skulle kunna läsa om här. Inte kommer jag ändra umgänge, intressen eller livsstil för att "passa in" punkt slut.

Det känns som att du knappt gör något kul längre. Inte så kul att följa ditt tråkiga liv
Svar: Jag är 22 år gammal. Jag är en ganska vanlig 22 åring. På min lediga tid gillar jag att träna, umgås med min pojkvän, men mina vänner och med min familj. Ibland festar jag, ibland shoppar jag och ibland reser jag. Att jag ska behöva på något sätt försvara det känns nästan sorgligt och sjukt på samma gång.Vad kan jag säga mer än att jag lever mitt liv exakt så som jag vill leva det och aldrig i min vildaste fantasi skulle planera mina dagar efter att få så roligt innehåll på sociala medier som möjligt.

Självklart får man komma med önskemål om vad man vill se mer av. Självklart får man referera till gamla månader där uppdateringen eller innehållet såg ut på ett annorlunda sätt. Men den här negativa tonen och rena personangrepp är inte okej. Jag vill att ni ska läsa och följa mig om det är något ni tycker om, om det är något ni får ut positiv energi av. För jag orkar verkligen inte höra om allt ni stör er på, hur ful jag är, hur fula kläder jag har eller what ever vissa av er har spytt ut här på senaste tiden.

Det är inte speciellt lockande att vara personlig, privat och öppna upp sig i ett sånt här klimat. Jag kan dela med mig om vad jag tänker på, om hur jag känner inför vissa saker och liknande, men det är enbart när jag själv känner för att göra det. När jag själv känner att det är någonting jag vill göra, när det är någonting som känns bra. Självklart förstår jag att det är mest intressant att följa någon som delar med sig mycket, desto privatare desto mer spännande. Något jag dock inte förstår är hur man kan tro sig ha rätten att kräva något sånt av någon. Aldrig någonsin skulle jag be någon jag inte kände om att vara mer personlig. Aldrig skulle jag fråga någon jag inte känner om hen inte kunde berätta mer om sin ångest eller andra privata problem. Det är ingenting man kan förvänta sig av någon, framförallt inte i sociala medier med tiotusentals följare. När någon väljer att vara personlig, exempelvis jag, så är det alltid ett plus i kanten utöver det som redan finns att läsa, lyssna eller titta på. Ingenting man kan ta för givet eller ställa krav kring. Det är så svårt för mig att förstå hur någon kan bli ARG över att jag inte väljer att dela med mig av sånt jag vanligtvis pratar om med min bästa vän, syster eller pojkvän inför alla här på bloggen. Det är orimligt.

Kan vi inte bara sprida kärlek? Varför inte välja att se världen med positiva ögon? Jag har aldrig mått så bra som jag gjort det här året. Aldrig har jag känt mig så trygg i mig själv, så harmonisk och så i nuet. Och jag ber om ursäkt över att det gått ut över kanalerna men jag ångrar ingenting för mitt mående kommer alltid först. Vissa av er har undrat om jag inte kan vara mer personlig i mina sociala kanaler "igen". Grejen är den att jag tycker att jag är personlig, jag delar med mig av mina tankar, mina dagar och pratar en timme varje vecka om vad jag känner och tycker om saker. Men att vara personlig om djupare tankar kan inte komma på beställning. Jag delar gärna med mig, så länge det känns bra för mig. Det är det enda villkoret, det måste kännas okej. Jag kan inte vara personlig för att dra statistik, för att kunna skriva saftiga rubriker på mina inlägg eller för att lock swipe up's på min instastory. Någonting jag dock kan lova är att det inte är speciellt lockande att vara personlig när folk är så rent ut sagt taskiga.

Nu har jag i alla fall lagt upp ett schema för mig själv och satt upp nya jobbrutiner och jag hoppas att det kommer märkas här i bloggen, eller att det redan märkts av den här veckan. Jag vill också bara avsluta detta inlägg med att tacka er alla som dagligen är så jäkla snälla mot mig. Tack så enormt mycket! Tack till alla er som givit mig kritik på ett snällt och normalt sätt, för att ni tycker om mig. En stoooor majoritet av alla som följer mig är ju alltid trevliga och glada. Men jag är bara mänsklig, jag kan inte låta bli att bli ledsen av elaka kommentarer även om dom utgör 1% av allt jag får. Jag önskar att jag kunde det men det är så svårt.

Innan jag avslutar vill jag också bara säga en sak. Vänd er till er själva och ifrågasätt varför ni följer någon över huvud taget som ni stör er på så pass mycket att ni börjar vara elaka mot den personen. ALDRIG skulle jag lägga min dyrbara tid på sånt, aldrig någonsin skulle jag frivilligt utsätta mig själv eller någon annan för det. Umgås med personer som ger dig positiv energi, lyssna på musik som gör dig lycklig, gör sånt du tycker om och följ personer du mår bra av att följa.

Kram på er och hoppas att ni får en trevlig helg! <3

 

Gillar

Kommentarer

Alice
,
Hej Andrea! Vill bara säga detta: Du är genuin och äkta och verkligen en person som man mår bra av att följa på sociala medier. Jag ser tusen gånger hellre innehåll som är äkta än konstanta publiceringar som tappar både äkthet och djup. Du har precis flyttat ihop med the love of your life, njut av allt som är så välförtjänt!! Att kritisera att du skriver i vi-form är absurt. Håller med nedanstående att man blir så himla ledsen att höra om dessa negativa kommentarer. KRAM <3
Elin
,
Du är så stark och underbar Andrea! Fortsätt att vara den du är! ♥️♥️
Nelly
,
Som många andra redan har skrivit: recept, träning och liknande vardagsinlägg är ju det som gör att man relaterar till dig och din blogg! Din blogg är relaterbar och jag blir alltid glad av klicka mig in här 😊 Du känns down to earth, klok och fin. Fortsätt göra din grej, för du är grym <3
Micke
,
Gillar verkligen din blogg med den blandningen som är. Gillar framför allt recepten då jag försöker äta mer vegetarianskt. Keps up the good work ??
Tindra
,
Jag älskar din blogg och dina andra sociala medier, just eftersom ditt liv ändå är såpass "vanligt" så blir det extra roligt att följa tycker jag. och dina recept är toppen, brukar testa dom!! Kram<3<3
Meral
,
Har följt dig i några år nu och jag älskar din blogg! En tid gick jag inte in på din blogg alls eftersom att jag hade så mycket i mitt liv på g som tog över min tid men har nu hittat tillbaka haha.. Jag tycker att det alltid har varit roligt och intressant att läsa din blogg, vad det än skrevs om. Dina recept är toppen dessutom! ❤️
Agnes,
Jag blir så ledsen av att se vad människor skriver och hur dom tar sig rätten att tycka till. Som denne som skrev att du inte verkade ha så roligt liv? Kanske för att vi är intryckta i huvudet att man är lycklig om man reser 365 dagar om året och alltid äter fräscha luncher ute? Har denne i fråga något mer intressant att skriva om? Jag blir så provocerad. Bara för att du har folk som är intresserade av det du gör och skriver betyder ju inte det att man fortfarande inte är en vanlig människa? Jag FÖRSTÅR om du blir ledsen över detta och tycker inte på något plan att du behöver förändra ditt innehåll i bloggen så länge inte DU känner att det är det du vill göra. Vad folk än säger och uttrycker sig så är det du som går först och precis som du skriver om frukostbordet. Gillar man inte det, låt det vara. Du är bäst på att vara du så är det.
nouw.com/agneslilly
Sofia
,
Älskar vad du gör och all inspiration du sprider!
Ida
,
Hej, kan hålla med i att du ett tag känts lite mer frånvarande, vilket alla inom denna bransch och allmänt i livet också är vilket är helt naturligt som jag ser de. Det har varit mycket kärlek, och mys på din blogg sen Gustav kom in i ditt liv. Det är inget jag stör mig på då de är de som är stor och fyller mycket av din tid just nu. Du är precis som när alla är nykära och är i sin lilla kärleks bubbla, sin partner är de det enda man pratar om. Inget fel i det men det finns ju alltid folk som inte tycker kärlek är gullig eller intressant kanske. Dom senaste veckorna måste jag säga att din uppdatering varit på topp långa inlägg med mycket bilder, recept och vardag vilket jag älskar! Ditt liv förändras och du är inte samma person som för 5 år sedan inte jag heller och de får man acceptera, att ditt innehåll förändras är helt naturligt och inget jag anser vara dåligt. Det skapar liv till din blogg! Massa kramar
Elina
,
Andrea - din blogg är hur härlig som helst och själva grejen med att blogga är ju att man får följa en persons liv, genom både upp och nedgångar och genom allt hen får vara med om! dDet är inget lästvång!! Tycker maa inte om bloggen behöver man inte läsa den mer! Massa kramar!!