On our way

Allmänt, Resor, USA 2018
Jag imorse med blandade känslor. Supertaggad över resan men mycket mindre taggad på att lämna honom...

 

Hej på er, Just nu sitter jag på planet påväg till San Fransisco, vi lyfte från Köpenhamn för några timmar sedan och det känns skönt att äntligen efter typ 1,5 års längtan äntligen vara påväg. Det blir nästan lite läskigt när man har längtat så himla länge efter någonting, kommer så tydligt ihåg när jag ringde Mathilda och föreslog den här resan. Sicken tur att hon var på, är så glad över att vi två gör detta tillsammans. Det känns jävligt bra att äntligen börja få ta pengar från sparkontot som sakta men säkert vuxit till sig inför avresa. I skrivande stund har vi cirka sju och en halv timme kvar till att vi landar och jag funderar på hur satan jag ska ta mig an den enorma tidsskillnad vi kommer mötas av. När vi landar så är klockan tre på eftermiddagen och Sverige är 9 timmar före, alltså runt midnatt... Just då kommer det nog inte vara något problem men att hålla sig vaken i typ sex timmar till känns väldigt svårt. Vi kanske bara får sova middag i ett par timmar för att komma in i rätt rytm eller något.

 

Om ni undrar vart jag har hållit hus de senaste dagarna så har jag inte gjort någonting annat än att umgås med min pojkvän och familj. Har seriöst knappt kollat telefonen över huvud taget och har försökt att bara njuta av sällskapet efter Sydafrikaresan. Fasen vad jobbigt det är att säga hej då på fem veckor till Gustav, det känns verkligen sjukt mycket i magen, bröstet och hjärtat. Jag har pendlat mellan att vara superglad över att vara hemma igen och sen börjat gråta av tanken kring att snart lämna honom igen. Men jag vet ju varför det känns så jobbigt att lämna, det är ju för att det känns så himla bra när vi är med varandra.

 

Jag tror att det är superviktigt att man som par kan göra saker på egen hand och att vara ifrån varandra i perioder är något man måste räkna med kan hända. I vår ålder är det ju väldigt vanligt att man kanske söker sig till olika utbildningar runt om i landet (eller världen) osv. Det är så viktigt att också unna varandra saker som att resa, plugga osv. MEN; både jag och Mathilda sa nu på flygplatsen att det förmodligen inte blir en nästa gång med långresa utan våra kärlekar haha.. Det gör för ont.

Gillar

Kommentarer

Linnea
,
Jag förstår din känsla av saknad och beklagar att du inte kan njuta 100% av din o mathildas resa pga detta...den ni sett fram emot så länge. Hoppas ändå att du kan stänga av lite o istället slå på lyckoknappen o ha riktigt kul utan en klump i magen...❤️
Victoria
,
Vart är resväskan ifrån? 😃