On our way

Allmänt, Resor, USA 2018
Jag imorse med blandade känslor. Supertaggad över resan men mycket mindre taggad på att lämna honom...

 

Hej på er, Just nu sitter jag på planet påväg till San Fransisco, vi lyfte från Köpenhamn för några timmar sedan och det känns skönt att äntligen efter typ 1,5 års längtan äntligen vara påväg. Det blir nästan lite läskigt när man har längtat så himla länge efter någonting, kommer så tydligt ihåg när jag ringde Mathilda och föreslog den här resan. Sicken tur att hon var på, är så glad över att vi två gör detta tillsammans. Det känns jävligt bra att äntligen börja få ta pengar från sparkontot som sakta men säkert vuxit till sig inför avresa. I skrivande stund har vi cirka sju och en halv timme kvar till att vi landar och jag funderar på hur satan jag ska ta mig an den enorma tidsskillnad vi kommer mötas av. När vi landar så är klockan tre på eftermiddagen och Sverige är 9 timmar före, alltså runt midnatt... Just då kommer det nog inte vara något problem men att hålla sig vaken i typ sex timmar till känns väldigt svårt. Vi kanske bara får sova middag i ett par timmar för att komma in i rätt rytm eller något.

 

Om ni undrar vart jag har hållit hus de senaste dagarna så har jag inte gjort någonting annat än att umgås med min pojkvän och familj. Har seriöst knappt kollat telefonen över huvud taget och har försökt att bara njuta av sällskapet efter Sydafrikaresan. Fasen vad jobbigt det är att säga hej då på fem veckor till Gustav, det känns verkligen sjukt mycket i magen, bröstet och hjärtat. Jag har pendlat mellan att vara superglad över att vara hemma igen och sen börjat gråta av tanken kring att snart lämna honom igen. Men jag vet ju varför det känns så jobbigt att lämna, det är ju för att det känns så himla bra när vi är med varandra.

 

Jag tror att det är superviktigt att man som par kan göra saker på egen hand och att vara ifrån varandra i perioder är något man måste räkna med kan hända. I vår ålder är det ju väldigt vanligt att man kanske söker sig till olika utbildningar runt om i landet (eller världen) osv. Det är så viktigt att också unna varandra saker som att resa, plugga osv. MEN; både jag och Mathilda sa nu på flygplatsen att det förmodligen inte blir en nästa gång med långresa utan våra kärlekar haha.. Det gör för ont.

Gillar

Kommentarer

Julia,
Hoppas ni får en helt underbar resa. Unnar er verkligen den! <3 Så grymt bra jobbat att ni har sparat ihop till den, trots er unga ålder. Girlpower!!
www.frusmetana.blogg.se
Sofia
,
Jag vet exakt känslan, var iväg från min kille i 3 månader i år. Backpackade i Asien med en av mina bästa kompisar. Det var såå jobbigt men samtidigt så lätt. Inte lätt att vara ifrån varandra men vi löste det på bästa möjliga sätt, vi fick helt enkelt tiden och gå och var så där gullegulliga trots att vi inte ens kunde träffas, inte ett enda bråk eller missförstånd. Massa telefondejter, skrev en massa, uppdaterade varandra om bådas liv (inte bara prata om mitt på andra sidan jorden, man vill också veta det vardagliga från hans). Att träffas igen efter lång tid, den känslan går inte att sätta ord på, bästa någonsin. Älskar honom mer varenda dag som går och de är killarna som låter en följa sina drömmar som är the keepers för vem vill sitta och ångra sig när man är 30 att varför gjorde jag inte det, jo på grund av min kille som stoppade mig. Du kommer ha en fantastisk resa, att sakna någon bevisar hur mycket man älskar någon och hur mycket någon betyder för en. Det går i perioder, ena sekunden saknar din kille dig mer och andra tvärtom, man kommer inte va synkade och värst är det stunderna när man behöver sin trygghet över allt annat men man får den ändå. Något litet som att höra hans röst kan man leva på i dagar. Känns som båda ni träffat rätt, håll hårt. Och klarar man distans utan att kärlek tinar då klarar man allt. <3
Siri,
Ha världens bästa resa och njuuuut!
nouw.com/sirieinarsson
Empi
,
Haha känner SÅ igen mig från när jag åkte till Australien med min bästa kompis och vi lämnade killarna hemma. Första natten undrade jag vad vi gett oss in på egentligen och hur jag skulle klara sex veckor utan honom!! Men det var verkligen livets jävla resa och jag är så glad i efterhand att vi åkte ändå! Så om det känns lite tungt första dagarna vill jag bara säga att det släpper 😉 Är såååååå avis på er. xx en poddislyssnare
Michelle
,
Förstår precis känslan med att lämna sin partner. Är själv på en 3 veckors resa utan min sambo och trodde inte saknaden skulle bli så stor efter några dagar bara.
Jonna
,
Njut nu av er fantastiska semester Andrea! Förstår att planen inte var att gå och bli dödskär och tvingas vara ifrån honom i fem veckor, men tänk vad fint att du har någon att sakna så mycket som du saknar Gustav. <3
Linnea
,
Jag förstår din känsla av saknad och beklagar att du inte kan njuta 100% av din o mathildas resa pga detta...den ni sett fram emot så länge. Hoppas ändå att du kan stänga av lite o istället slå på lyckoknappen o ha riktigt kul utan en klump i magen...❤️
Victoria
,
Vart är resväskan ifrån? 😃