Tankar om att älta & grubbla

Allmänt, Texter

Jag är en känslomänniska, det betyder att allt jag känner, känner jag väldigt starkt. Är jag glad så är jag superglad, är jag ledsen så är jag väldigt ledsen. Det är väldigt sällan jag känner mig tom eller neutral, antingen av eller på. Jag kan bli avundsjuk på dom som uttrycker att dom är tomma inombords, ibland känns det som att det vore enklare. Jag är aldrig tom, jag är överfull av tankar, negativa som positiva. Jag älskar att jag har mina toppar och dalar men inte när det slår över, inte när jag grubblar och ältar och inte längre vet hur jag ska hitta ut ur en spindelväv av tankar och känslor.

Ibland kan jag må dåligt utan att riktigt kunna sätta fingret på varför, men jag tror jag har kommit halvvägs nu. Jag tror att en stor bidragande faktor till varför jag tycker att livet känns tungt ibland är för att jag ältar, grubblar och oroar mig alldeles för mycket; och i onödan. Varför jag gör det har jag inget svar på men fasen vad skönt det hade varit att kunna släppa negativa "what if"-tankar om framtiden, relationer, jobb osv. Det jobbiga är att jag aldrig oroar mig för småsaker, jag tänker positivt i vardagen men i mitt egna huvud när jag är ensam är det inte alls samma sak. Då tänker jag verkligen så negativt, så ofta. VARFÖR? När jag läst lite om det här med att älta saker så har jag förstått att man antingen ska agera eller acceptera. Problemet är att jag ofta oroar mig och ältar saker som är utom min kontroll, vilket jag har svårt att acceptera.

Jag är så avundsjuk på obrydda människor. Det känns som att det finns så många som aldrig har ångest, aldrig oroar sig. Det skulle vara så skönt att bara inte bry mig om saker jag ändå inte kan kontrollera. Jag vill verkligen kunna styra och kontrollera över hela mitt liv men det går ju inte, och jag förstår att det kan låta helt sjukt men det är så jäkla jobbigt.

Gillar

Kommentarer

Siri,
Känns som om jag själv skrivit texten haha.. Känner exakt samma och agerar exakt likadant! Så sjukt jobbigt.
nouw.com/sirieinarsson
Lisa
,
Jag är likadan, en riktig ältare. För mig, och för många andra, är ältandet som värst i de perioder när jag på något sätt har slitit ut mitt "försvar i hjärnan". De perioder när jag jobbar (stressar) för mycket bryts serotoninet i hjärnan (som försvarar oss mot att hjärnan ska attackeras av jobbiga tankar) ned och då kan jag älta helt irrationella saker. Tvärtom så ältar jag väldigt lite när jag har en bra balans i mitt arbetsliv och inte stressar ihjäl mig. Något för dig att reflektera kring bara utifall du skulle fungera på samma sätt som jag.
Juli
,
Nouw.com/juliajonssson
Isabelle
,
DU SATTE ORD PÅ MINA KÄNSLOR! TACK! Jag kan relatera till 100%, det är ju exakt såhär jag också känner, konstant. Och jag vet inte hur jag stänger av. Och jag mår så dåligt över det ibland. Men så oerhört tröstande att veta att man inte är ensam.
Julia,
Jag känner också verkligen igen mig! Kan verkligen vara skönt att veta att man inte är ensam - det ska du också veta! Det är en STYRKA att vara en känslomänniska. Genom att vara det berikar du ditt och andras liv. Det kan såklart vara jobbigt i perioder, men världen hade blivit en så mycket tråkigare plats utan känslomänniskor. Att ha dåliga dagar innebär inte att man har ett dåligt liv. Kom ihåg det när det kommer sämre dagar! Det brukar jag tycka är skönt iallafall. Kram! <3
www.frusmetana.blogg.se
Agnes
,
Är exakt som dig!
Fanny,
Tänkte bara säga att jag köpte deodoc idag. Och när jag skulle beskriva det hela för mamma så sa jag: En av mina bloggare pratade om det. Hon är en sån där ärlig och fin tjej som inte är bara image och yta. Så man liksom verkligen tror på allt hon säger. Hon skulle aldrig visa något hon inte tror på. En sån man vill hänga med.
forfattarfannys.blogg.se
Malin
,
Jag är exakt likadan, kan grubbla över saker tills jag totalt tappar kontrollen och får ont i magen som ibland inte släpper på veckor eller i värsta fall månader... Är också en känslomänniska, vilket som du säger ofta är en väldigt fin sak men klart att det kan sätta käppar i hjulet för en själv, då man inte kan stänga av det. Jag var hos en psykolog, bara ett besök, men han gav mig några handfasta tips som var rätt bra, kan ju dela med mig av det tänkte jag. Han sa bl.a att om man känner att man bara tänker, tänker, tänker och det inte gör någon nytta kan man t.ex använda andra sinnesorgan för att få en paus, t.ex känna solen värma på huden, se på en vacker trädkrona, lyssna på fågelkvittret när man är utomhus eller njuta av kaffedoften när det är nybryggt. Då får man en liten paus i hjärnan och det lättar lite, jag tyckte faktiskt att det var väldigt skönt. Han tipsade mig också om att acceptera ovissheten i livet, något jag har svårt med. Att man kan inte veta och/eller planera allt i livet, det får man bara acceptera och leva i. Hoppas det kanske kan hjälpa lite! Kram
Jonna
,
Du satte typ ord på exakt hur jag är som person! Så skönt att höra att någon mer känner så. Mitt tips är att köra Mindfulness de funkar bra för mig, de gör att du blir mer närvarande och inte "försvinner i dina egna tankar" utan mer medveten över vad som händer här och nu! Ladda ner mindfullnes appen. Men gå även och prata med någon de är för mig det som funkat bäst.
Matilda,
Känner likadant, kan påverkas av omgivningen och verkligen upprepa tankarna i huvudet tills jag är helt slut.
matildasigemo.blogg.se