Veckans frågor

Frågor & Svar

Hej! Jag är ett år äldre än dig och har varit tillsammans med min pojkvän typ lika länge som du och Anton varit tillsammans. Vi har precis som er flyttat hemifrån till en bostadsrätt, båda har fasta jobb. Livet känns stadigt liksom! För några månader sedan började min pojkvän prata med mig om att skaffa barn, jag vet att jag vill ha barn men vet inte om jag är redo för det som 21åring. Hur tänker du kring att skaffa barn vid tidig ålder? Svar: Vad roligt att ni varit tillsammans så länge. Det är påtal om det min och Antons 5,5 årsdag idag, yey us! Helt ärligt talat hade jag fått panik om Anton hade börjat prata barn med mig, jag känner mig typ själv som ett barn om jag ska vara ärlig.. Nej men jag är absolut inte redo för barn även om vi båda jobbar och nu har en bostadsrätt. Sen om jag mot förmodan skulle bli gravid och skulle upptäcka det väldigt sent vet jag att jag skulle kunna ta hand om ett barn men det är inget jag vill på flera år även om jag äääääälskar barn. Jag tror att det finns många som klarar av att vara ung förälder väldigt bra, men rent generellt tror jag att det kan vara bra att vänta lite och hinna leva sitt egna liv innan man typ halv lever för någon annan. Jag vill göra vad jag vill, resa vart jag vill, sova när jag vill, festa när jag vill, träffa kompisar när jag vill. Jag vill absolut inte anpassa mitt liv efter en liten bebbe just nu, men jag längtar tills den dagen då jag vill det. Längtar efter att vilja bli mamma, men det lär inte bli förens om minst.. 6-7 år kanske? Svårt att säga men gissar på det.

Hej Andrea! Jag undrar hur du ser på jobb framöver, kommer du att satsa på bloggen helt och hållet eller har du funderingar på att plugga någonting? Isåfall vad? Och en till fråga: har du gjort högskoleprov någon gång? Jag tyckte det var överdrivet svårt….kram! Svar: Jag ser det som såhär, jag vet att jag förmodligen inte kommer jobba med bloggen/sociala medier när jag blir äldre då man aldrig vet när ni tröttnar på mig haha. Eller om jag mot förmodan skulle trötta på detta som yrke. Så jag räknar ju med att jag kommer behöva sadla om en aning och till slut börja jobba med något annat. Men just nu känner jag att det går bättre än någonsin med mina sociala medier, det går liksom fortfarande uppåt och det skulle därför kännas så konstigt att inte njuta av det fullt ut nu när jag väl kan. Om jag börjar plugga när jag är 26, ja då har jag i alla fall haft cirka 8 års erfarenhet redan som egenföretagare, kreatör, redaktör, fotograf, säljare (som man kan beskriva hela bloggyrket med).. Men jag är alltid intresserad av att lära mig saker, jag vill verkligen plugga men känner inte att jag vill det just nu. Vet inte, kanske nästa år eller året efter det? Om jag inte fortsätter utvecklas inom det jag gör nu, då får det skjutas upp ännu mer.

Ett problem är att jag typ tycker allt låter intressant när det kommer till själva utbildningarna men att jag sen får panik av att tänka på vissa yrken. Jag vill gärna se mig själv som egenföretagare av någon form, driva ett företag, vara en bra chef och ha anställda. Jag förstår att jag verkligen INTE är prestigelös genom att skriva detta men jag vill verkligen inte vara en myra i stacken på något svinstort företag och jobba där i 25 år, få min guldklocka och sen gå pension. (OBSERVERA, om detta är vad ni vill, go for it. Det är bara vad jag inte vill, vi är inte samma person. Och bara för att jag inte vill det betyder inte det att jag ser ner på någon som har den drömmen) Jag vet inte riktigt vad jag vill.. Bara vad jag inte vill. Men sånt jag tycker låter intressant är journalistik, media, kommunikation, psykologi och kriminologi (bland annat)..

Och ja jag har gjort högskoleprovet, fy fan :) Alltså jag gick verkligen in med inställningen "let's do this, det här kommer inte bli sååå svårt. Jag menar, jag är ju över medel haha". Jag tyckte inte ens att jag var kaxig, jag menar jag borde väl hamna över medel?? Om man kollar på mina betyg borde jag vara över medel i alla fall. Man kan säga att jag fick en käftsmäll med ett biljardbord ungefär.. Jag som knappt kan matte fick fler poäng på mattedelarna än vad jag fick på sv-delen och eng-delen. Det var verkligen svårt! Fick 0.8 tror jag, innan provet var jag verkligen bombsäker på att jag skulle få typ 1.2-1.3 haha. Nej men ska skriva om, har bara gjort det en gång.

Hur hittar man den där härliga balansen när det kommer till träning och mat som du verkar ha? Är så avundsjuk på ditt avslappnade men ändå hälsosamma förhållningssätt.. Svar: Tack! Det är faktiskt en av dom sakerna jag är väldigt glad och tacksam över när det kommer till mig själv. Att jag faktiskt inte bryr mig så mycket. Sen finns det absolut gånger då jag också mår dåligt över min kropp, då jag tänker "borde jag verkligen ta pommes?". Typ imorse när jag vägde mig på gymmet då jag känner att jag gjort en så stor förändring sen början av September då jag började träna.. Ja då hade jag gått upp i vikt, och varför blev jag då lite ledsen när jag innan gick upp på vågen var så jäkla nöjd med resultaten jag nått? Blev galen på mig själv för att jag blev ledsen där ett tag, vem fan bryr sig om vågen egentligen? Om jag nu var nöjd innan ska det inte dra ner mig. Nu har jag bestämt mig för att sluta väga mig, varför ska jag göra det egentligen? En sak om man är väldigt underviktig eller överviktig och det skadar ens hälsa och man måste gå ner eller upp i vikt, annars; why? Jag vet i alla fall inte hur jag hittat den balansen, jag har väl bara insett att mitt liv skulle inte vara så roligt om allt handlade om att bli smal eller super-vältränad. Jag gillar att träna, jag tycker att det är roligt. Men mitt liv skulle inte vara roligt om allt kretsade kring vad jag åt, inte åt, hur mycket jag brände på gymmet osv. Enligt mig handlar livet om att ha roligt, det är bara så enkelt. Jag försöker bara göra det jag känner för utan att tänka på det, känner jag för att träna 7 gånger på en vecka gör jag det, känner jag för att inte träna gör jag inte det, känner jag för att äta chips och dipp fast det är torsdag gör jag det och känner jag för att skippa godiset fast jag har tänkt att ha filmkväll gör jag det. Tänk inte så mycket <3

Vad är det största du åstadkommit under de senaste 2 åren? Och du får inte säga din lägenhet :) Svar: Guuud vad svår fråga.. Det handlar ju verkligen om vad man menar med åstadkommit.. Jag är väldigt nöjd över att jag lyckades spara så mycket pengar 2015-2016 att jag kunde köpa min lägenhet men det fick jag ju typ inte säga haha. Jag är också väldigt stolt och glad över mitt körkort.. Över att jag tog studenten med bra betyg.. Usch vad svårt, och vad hemskt det känns att typ inte kunna komma på någonting man åstadkommit. Får återkomma när jag kommer på något!

Hej Andrea, jag sitter med ett dilemma jag hoppas du kan hjälpa mig med. Det är så att jag är 19 år gammal, född 97. Tog alltså studenten för snart ett år sedan. Efter studenten har jag jobbat heltid i mataffär och känner väl att det inte riktigt är det jag vill fortsätta göra. Jag har alltid sagt att jag ska jobba ett år och sen börja plugga. Men nu vet jag verkligen inte vad jag vill, ska jag fortsätta på jobbet som egentligen är lite trist även om det ger rätt bra betalt (speciellt när man fortfarande bor hemma) eller ska jag hoppa på en utbildning för lite omväxling även om jag inte är speciellt taggat på att börja studera redan nu? Förstår att det kanske är lika svårt för dig som mig att avgöra vad jag ska göra men kände att jag testar att fråga så kanske jag får någon form av inspiration haha.. Värt att tilläggas är att jag skulle kunna tänka mig att resa men att ingen av mina vänner verkar känna samma som jag. /Amelie. Svar: Hej Amelie! Vilket dilemma.. Tror att detta är väldigt vanligt, att man redan på gymnasiet bestämmer när man ska börja plugga igen. Jag tror faktiskt att det är rätt dåligt att göra det, för hur ska man möjligen veta vilken sits man sitter i ett eller två år senare? Jag och Mathilda har pratat om detta i podden då Mathilda gjorde just detta, det skapade bara en onödig press på henne just i och med att alla förväntade sig att hon skulle börja plugga; för hon hade ju sagt det själv. Man skulle kunna säga att jag känner två olika saker: 1. Du ska inte börja plugga om du inte verkligen vill det. Nu när du väl har valmöjlighet, ska du inte vänta med det tills du verkligen känner dig peppad och vet vad du vill? Tror att det kommer gå mycket bättre då dessutom. 2. Hur fel kan det bli? Testa att plugga och om det inte var som du hade tänkt dig, hoppa bara av och sök nytt jobb! Då vet du ju i alla fall om du var redo eller inte.

Jag personligen följer väl mer alternativ nummer 1, dock är inte jag missnöjd med min vardag som du verkar vara. Sen nämner du att du vill resa, det tycker jag du ska göra. Alla som varit ute och rest säger ju att man lär sig så mycket av att lära känna nya människor och se nya platser. Do it! Nu har ju jag ett inlägg där man kan hitta en resekompis så du kan ju testa där? Annars kan man ju alltid åka själv. En av mina vänner var i Australien själv i två månader och träffade massor av nytt folk!

Bild tagen på Menorca, hur sjuuuukt vacker?

Varför är du så anti-religiös? Skulle du kunna besöka en kyrka? Svar: Först och främst, jag är inte anti-religiös. Jag är bara icke troende och har lite svårt att förstå hur man kan tro att till exempel Gud skapade Eva och Adam, att Jesus gick på vatten osv. Jag accepterar dock alla religioner och är inte anti personer som är religiösa osv. Ibland kan jag till och med vara avundsjuk på er religiösa, att ha en tro måste vara lugnande till skillnad från mig som lider av dödsångest och får panik av att kolla upp i himlen för länge. Jag har varit i kyrkor flera gånger och tycker att det är väldigt vackert där. Dock skulle jag aldrig gifta mig i en kyrka eller döpa mina barn i en kyrka, det skulle kännas taskigt mot dom som faktiskt tror. Att jag som icke-troende ska lova saker inför en gud jag inte tror på, det är fel.

Klara Kyrka här i Stockholm, väldigt vacker!

Svarar på era frågor varje torsdag, har ni någon fråga till nästa veckas inlägg är det bara att kommentera detta inlägg! Kan vara både korta och längre frågor, kraaam på er <3

Gillar

Kommentarer

Melanie
,
Hej Andrea! Din blogg är grym, har följt dig i många år! Min fråga till dig är hur man lär sig att lita på andra människor. Jag hat blivit väldigt sviken ett flertal gånger som satt djupa spår i mig. Hur kan man börja lita på folk och inte vara misstänksam varje gång någon är snäll? Jag är självsäker men ändå osäker, jag vill kunna ha bra familjerelationer, vänskap och en pojkvän jag litar på. Har du några tips på hur jag ska komma dit?
Johanna,
Man går upp i vikt när man får muskler. Måste också säga att det verkar som om du har ett väldigt bra förhållningssätt till mat och träning. Önskar jag hade det. Kul att du har börjat träna mer nu, det är ju så skönt och kul!
nouw.com/johannanestor
Linnea
,
Vad heter låten du lyssnar på i bakgrunden i din vlogg "inreder lägenheten" ?? Du lyssnar på den o går o sänker volymen lite, det är typ trumpeter/saxofoner eller liknande och jag vet inte varför men jag kopplar den till en tv-reklam. har letat o letat o håller på att blir tokig för jag kan inte hitta den! Haha ?
Märta,
Kan inte du skriva lite mer utförligt om din kamerautrustning?
nouw.com/pagels
Malin
,
Litet "tips" till dig som vill/tänkte börja plugga men inte vet vad eller om du VERKLIGEN vill: Jag satt i samma sits ett år efter jag gått ut gymnasiet, sökte in till ett program som jag tyckte verkade kul men var så osäker på om jag verkligen ville plugga. Ska notera också att jag inte hade hittat något annat jag ville plugga, hade uteslutit i princip alla ämnesträd på antagning.se, så hade lite panik om man säger så 😊 Men jag bestämde mig för att testa när jag väl kom in, och det blev SUPERBRA! Jag är så nöjd, linjen är roligare än vad jag kunde förväntat mig och jag trivs så fruktansvärt bra med alla kompisar. Så om du har någon tanke på ett program eller kurs som du kanske kan gilla, så testa! Man kan aldrig veta om det visar sig vara helt rätt! Jag var som sagt inte alls sugen på att plugga egentligen, men när jag väl började kändes det kul. Good luck oavsett vad du väljer!
Hanna
,
Hej! Har för mig att du har tagit ut din navelpiercing och har även sett det på dina bilder från Kreta och Thailand. Jag funderar själv på att ta ut min men är osäker pga. att jag hört att ärren inte försvinner och att man har kvar ett synligt hål ovanför naveln. Hur har detta gått för dig? När tog du ut den och hur har det läkt? Är det synligt idag? Kramis
Tyra
,
När det gäller träningen kommer jag ihåg att när jag började träna allvarligare ca 9h i veckan kommer jag ihåg att mina tränare var rätt hårda på oss att inte väga oss och att om vi gjorde det förvänta oss viktuppgång. Visst var vi ganska mycket mindre än du men det verkar som att du börjat träna mycket mer på senaste tiden så tänk på det. Visst kanske du blir marginellt större men att få mer magmuskler/ biseps osv är ju inte direkt nåt negativt. Muskler vägen dubbelt så mycket som fett??
Emelie
,
vart köper du ''Define a lash'' av aybelline? hittar inte den någonstans 😟
Sara
,
Hej Andrea! Har en fråga angående en kille, men vet inte riktigt hur jag ska formulera frågan på bästa sätt utan att det låter alldeles överanalyserat och desperat haha. Har i alla fall snackat med en kille till och från i kanske ett år ungefär. Vi gick i samma klass innan och har gjort det under hela grundskoletiden. Men efter sommaren var det dags för oss båda att börja gymnasiet vilket har gjort att vi inte träffas vardagligen längre. Vi träffas faktiskt aldrig, bara ifall vi skulle springa på varandra ute eller kanske någon gång på bussen ibland. Vet att denna killen haft känslor för mig när vi var betydligt yngre och tror även att han kanske haft det en aning nu det senaste året när vi börjat snacka mer igen. Jag tänker på honom ofta och har regelbunden kontakt med honom via snapchat. Dilemmat är bara att jag nästan vet att det aldrig hade funkat mellan oss, jag gillar honom verkligen och tänker på honom varje dag och på något sätt hoppas jag på att det hade kunnat bli något mellan oss. Men det känns som att jag har gjort upp någon påhittad, falsk bild av att det hade kunnat bli något mellan oss som inte ens stämmer. Går liksom runt och fantiserar om oss som ett par, låter kanske lite creepy men jag hoppas du förstår vad jag menar. Vet väl egentligen inte riktigt vad du ska göra åt saken, men undrar väl mest ifall jag borde försöka släppa killen helt och hållet eller vad jag annars borde göra?
Emma
,
Du borde verkligen checka in skola hyper Island!